- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
66

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66
Petersburg superade efter slutade föreställningar på
teatrarne. Här trädde hon in i all sin prakt och fägring
— hvarför visste hon knappt själf, men nog var det
mest på trots. Nog var man van att se vackra kvinnor
här, men den kvällen var Jadwiga den vackraste i salen
och det vackraste som kunde tänkas. Hennes ögon
strålade, hennes hår strålade, hennes hals och armar och
diamanter strålade. Kyparne, mestadels brunhyllta tar-
tarer, stodo som bedårade, och den lycklige som hade
turen att servera vid det bord, där hon med ett leende
slog sig ner, blef genast föremål för de andras afund
och tusende frågor. Och societetens damer riktade i
smyg eller öppet sina sköldpaddsbelagda lorgnetter mot
den unga, förföriska uppenbarelsen.
Det blef en festsupé med det dyrbaraste, matsedeln
kunde erbjuda. Kräset drack hon ostrans hala, kyliga
kropp med gnistrande "wino schampanskoje" därtill,
förnämt tuggade hon på den helkokta sterlettens kött
och drack å nyo champagne, bara champagne, också
då Krimfrukternas doftande must läskade hennes djup-
röda läppar. Papyrossens rök sög hon lekande som ett
barn och blåste den ut med halfslutna, drömmande ögon
— un pen grise kanhända, men vacker, vacker och
lockande. Så kom tartaren bugande fram med ett kort
på silfverbricka. "Furst Dmitrij G-. anhåller som en nåd
att få göra Eder sin uppvaktning" stod det där på franska.
Refus — ritade hon raskt dit med kyparens penna. Hon
följde med ögonen hans väg mellan borden och såg
honom ödmjukt bockande lämna kortet till en lång, mörk
officer i Preobraschenskygardets uniform. Ifrigt grep
han kortet, varsnade hennes fatala nej och gaf henne
en lång, sorgsen blick. Så satt han länge nog, fixe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:37:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free