- Project Runeberg -  Från Torneå till S:t Petersburg /
69

(1896) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69
skulle- hon få, allt han gifvit henne skulle hon få be-
hålla, men de måste skiljas nu, innan de lärde hata
och förakta hvarandra. Han var inte mer än människa,
och heller ej var han van att säga nej åt hvad hjärtat
bjöd. Men hon . . .?
Sagan, som inte visste af rum eller tid, hade fått
dödsmärket. Ljuflig hade den varit som ett feöri, men
så var uppvaknandet till det lefvande lifvet desto bittrare.
Ödsligheten och den förtorkande ensamhetskänslan, i
jämförelse med hvilken vansinnet är en nåd, hade på
svarta, slokande vingar smugit in i Jaclwigas våning.
Om hon skulle skratta eller gråta, ligga eller stiga
upp, svälta eller äta, det visste hon knappt under de
långa, öfvergifna dagar, som nu följde. Och inte be-
kymrade det henne heller stort, ty hon hade redan lärt
sig ryssens fatalism. Hade inte Sascha, hennes kammar-
jungfru, haft energi och tagit i med hårdhandskarna,
hade det väl gått alldeles galet. Men Sascha visade en
nyter uppsyn — och grät i smyg — var istadig som
en gammal nummerhäst och påstod att hennes fru, den
nådiga shenschtschinan, började blifva ful af sin myckna
sorg. Då såg sig baronessan i spegeln, granskade sina
drag och gjorde toalett, men att hon ej var densamma
som förr, det kände hon i hjärtat och på sina vilsna,
tomma tankar.
En vacker kvinna, hvars längsta kärlekssaga varat
från vår till vinterny, sörjer ej gärna ihjäl sig, i synner-
het om hon är endast tjugufem år. Jadwiga hade visser-
ligen tänkt, att hon skulle blifva rent ödelagd efter
olycksslaget, men till sin förvåning fann hon sig härda
ut med lifvet, ehuru hon också samtidigt kände, att
smärtan oryggligt sänkt sin klo i hennes hjärta, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 04:25:13 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tornestpet/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free