Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, lät allting förfalla och resonnerade som så, att det
inte nyttade stort att lappsalva gammalt ruttet
timmervirke. Men det sades av litet var, att om herregården
hade sagt upp Sven August, så hade denne i husröta fått
lämna efter sig både redskap och kreatur, det vill säga
jämnt upp så mycket, som han ägde.
Snickarekunnigheten, Larssons förnämsta förtjänst, var
en nagel i ögat på Sven August, och det hände till och
med, att de båda gubbarna ofta för den skull kommo i
lufven på varandra. Det var nämligen ett faktum, att
Larsson — såsom redan sagts — trots att han hade ett litet
och uselt torp, redde sig något så när skapligt, och Sven
August, som hade stortorp och två par dragare, kunde inte
skryta med att på något vis ha det bättre.
Osämjan mellan Larsson och Sven August kom inte på
länge till sådant utbrott, att det gick någonderas värdighet
för när, fastän det ständigt låg ett stilla gnat i luften.
Först när Nils Johan, Larssons älsta son, ställde så till, att
han blev tvungen att gifta sig med Sven Augusts Sofi, om
flickan skulle få behålla sin heder ograverad, vart det
alldeles på tok.
Sven August, såsom varande stortorpare, tyckte
naturligtvis, att han hade betydligt mera att säga till om än
Larsson, som inte hade annat än ett litet uselt knapertorp.
Det var därför mycket opassande, menade han, att Larssons
pojke gått och slinkat sig fast hos flickan, som till och med,
om hon skött sig, kunnat få någon, som haft sitt eget. Men
nu tänkte det nötet till jänta gå och gifta sig med en
småtorpares pojkspoling, och så till på köpet med en sådan
som Larssons Nils Johan!
Visserligen blev det efter olyckan med Sofi ganska
svårt både för Sven August och Larsson, därför att de voro
beroende av varandras hjälp — Larsson brukade slöjda åt
Sven August, för det denne hjälpte honom med körslor —
men givetvis kunde inte något dylikt hädanefter få
ifrågakomma, för hällre än gubbrävarna krusade varandra, voro
de beredda att tåla hur stora obehag som hälst.
*
Vid mickelsmässan var som vanligt marknad i staden,
och både Larsson och Sven August begåvo sig dit, fast inte
som tillförne i varandras sällskap och efter Sven Augusts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
