Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se saken, men nu var det så, att han kom att knycka
fram väskan på magen alltför ofta under vandringen mot
hemmet, och när husbonden, patronen, på kvällen for hem
från sina uträttningar i tingsstaden, fann han sin torpare,
Larsson i lilla Bygget, liggande i landsvägsdiket uppe på
Solskensbacken.
Han steg av trillan och ruskade på Larsson, ty det var
kallt. Marken var frostig och hårt tillfrusen.
Larsson vaknade omsider ur dvalan, eftersom
patronen piskade sömnen ur honom med sin käpp. Men säll
och självsäker, som torparen var av allt, han tagit sig till
bästa, vände han sig sävligt till husbonden och sporde
kärvt:
— Va är det fråga om nu då?
— Det är stor skam, att du går och svinar ner dig på
det här sättet, Larsson, sade patronen barskt. Inte nog
med att du skämmer ut både dig och alla torpare vid
gården genom ditt uppträdande inför rätten, utan så går du
också och lägger dig i landsvägsdikena på hemvägen.
Larsson reste sig på knä och stack händerna i
byxfickorna.
— Håll käften, din djävla skitgubbe, fräste han, tror
du inte, en ann’ är så god som en ann’ . . .!
Patronen ruskade bekymrad på huvudet, lämnade
Larsson åt sitt öde, satte sig upp och for hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
