Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders Johan kände sig denna kväll litet orolig och
konstig till sinnes. Annars brukade han skryta med,
att intet gudsord kunde förleda honom, men nu satt han
dock andäktigt lyssnande till Johanssons utläggningar
och kände, hur det kokade och sjöd i honom. Han satt
liksom och väntade, tyckte han, att hans nummer skulle
ropas upp och utfalla med vinst. Det kröp ända ut i
fingerspetsarna.
När kolportören slutat, satt fridtuna torparen
alldeles förkrossad, i sitt hörn. Han visste knappt, var han
var hemma, och när han späjade över församlingen för
att se efter, hur det stod till med de andra, såg han
hustrun sitta nedtyngd och förfärad, liksom hade hon haft
en kvarnsten om halsen. Nu stod det klart för Anders
Johan, att han var i stort behov av frälsning.
Plötsligt klack det till i honom, det slog lock för öronen,
och, liksom lyft av en osynlig makt, reste han sig från sitt
hörn och började tala:
— Molnstoden över sjötäppan, sade han, brann likt
svavel med blågul låga, och en lång hand från himlen
sträcktes ned rakt mot mig, arma syndaträl. . . Handen
höll en glödande vit järnten, som bländade mina ögon
. . . Jag slogs till jorden liksom Saulus, och ovanifrån
hördes en stark röst, som talade och sade: Bättra ditt
leverne, Anders Johan i Fridtuna!
När Anders Johan slutat, var det en lång stund tyst
som i graven, men så började Johansson att bedja, och
efter en dryg halvtimmes ivrig åkallan kröntes hans möda
med framgång: fridtunafolket förklarades för frälst.
Det blev den kvällen ett rikligt fiskafänge för
evangelisterna.
*
Efter denna dag anordnades symöten för varje vecka
i torpstugorna, omväxlande mellan de stora och de små,
men likväl för det mesta i de större, då i dessa
fattigdomen inte var på långt när så tryckande som hos
småknapringarna. Stortorparna brukade tjuvjaga, eller med
körslor skaffa sig extra inkomst, så det för dem gick något
så när ihop. Särskilt vart Fridtuna ett präktigt tillhåll,
sedan Anders Johans blivit guds barn.
Gud, sådan enighet! Och tänk en sådan myckenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
