Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktiska och varma yllesaker det tillverkades till
förmån för dessa små syndfulla djävlar, som husera nere
i det soliga Afrika eller Asien, och som missionärerna äro
så måna om att kultivera med guds ord och andra
njutningsmedel!
En dag — det var för resten på eftersommaren, när
rågen stod färdig att skäras — var det symöte i Fridtuna,
och Johansson var förstås med och förde ordet. Han
var mer än vanligt upplagd att tala denna dag och
utlade ett bibelställe med sådan iver, att han blev svettig
och tvungen att gå ut och svalka sig ett tag.
Medan Johansson var ute, begagnades tillfället av
Kristin, Anders Johans käring, som natt och dag drömde
om att bli profetissa, och hon uppsände en bön till den
högste. Hon tog i så lidelsefullt, att hon glömde bort tiden
och höll på i det oändliga. Folk satt och våndades och
ville gå ut, men vågade inte avbryta Kristin, utan sökte
hålla god min, medan de långsamt sögo musten ur det
bresiljebruna saffransbrödet.
Kristin talade, så att halsen höll på att torka igen
på henne, det gnisslade och gnall i stämbanden, men
likafullt höll hon i.
Slutligen förargades Anders Johan, vars religiositet
efter den värsta åsksommaren sjunkit några grader, och
han gick ut för att se efter, hur kalvarna hade det på
annklöversåkrarna. Han gjorde samtidigt en lov in på
logbottnen för att känna på björklövet, som där var
uppställt till torkning.
— Det behöver ett par dagar till, kan jag märka,
mumlade han och ämnade vända, men fick i detsamma höra
något, som kom blodet att rusa fortare i ådrorna. Han
hörde folk uppe på slinnet, och han kunde inte hjälpa
det, men han igenkände Johannas, dotterns, och
evangelisten Johanssons röster.
— Kära, kära Johansson, hörde han Johanna säga
med bekymrat tonfall, inte går det an att leva så här,
som vi göra, inte ...? Det står väl inte i
överensstämmelse med ordet ...?
— När friden fått fäste i ens hjärta, väste Johansson,
då ger ordet visshet, så att man oförfärat vågar vandra
alla vägar ... se så, nu då ...
— Släpp mig Johansson!
Det lopp ett par spasmodiska ryckningar genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
