Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter dagens tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August ville inte häller skälla på honom, för att Nils var
betydligt äldre, och så voro de svågrar, så de hade litet
gemensamma intressen, och väntade alltid på varandra.
Det var dock ständigt August, som var den väntande.
Nu, medan han hade gott om tid, funderade han på,
varför inte »gubben» huggit ned alarna, som växte utmed
ån; det var väl endast glömska, tänkte han, eller också
voro de väl för litet givande, så att det inte lönade sig att
sälja dem.
Han slutade sitt mellanmål och gick mitt ut på
vägen och ställde sig. Han började bli förargad, och ilsket
knorrande, så att det skulle höras in i dagsvärkarestugan,
skrek han:
— Nej, det här ger jag attan! Kommer inte du
på eviga momangen, så gångar jag. Nog har du väl
kunnat hinna få fast smöret nu alltid!
— Jag kommer, jag skyndar mig ju, hasplade Nils;
och efter ytterligare dryga tio minuters dröjsmål kom
han också stövlande, med de långa rockskörten flaxande
efter sig som ett par utbredda vingar.
Jansson höll teten. Nils gick några famnar bakom,
hostade och åt. Han sade sällan någonting; händelserna
räckte inte till att tala om, eftersom samma vandring
sommar som vinter, morgon och kväll, måste företagas
av de båda torparna. År efter år var det likadant — och
ständigt väntade August om kvällarna. På morgnarna
gingo de oftast var för sig, och då kom Nils nästan utan
undantag för sent. Det hjälpte inte med ovett, det var
ingenting, som bet på honom — för Nisse var hård som
sommartorr rödlera. Men denna dag hade inspektoren
gått strängare till väga än vanligt. Torparen fick inte
mer än tre kvart för dagen, och så blev han utskälld som
en gammal drivare. Allt detta gick nu Nils och
funderade på, medan han mumsade på smörgåsen.
— Hörde du, sporde han till slut, så han skällde
på mig i morse, den djäkla nötmotaren? Det var rent
för fanken, så han tog i.
Nils sprang snörflande fram ett par steg för att höra,
vad svar han skulle få av August Jansson. Då denne
teg, tog Nils vid igen:
— Han sa’, att jag skulle få uppsägning på Thomas,
om jag inte passade tiden bättre. Den kanaljen vet inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
