Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter dagens tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, hur mörkt och elakt det är i skogen om morgnarna,
när en nyss är uppstigen.
August gick och koxade uppåt skogstopparna,
liksom för att se efter, om stjärnorna, som glindrade och
gnistrade på fästet, hade något att förtälja honom.
Karlavagnens hjul glimmade som solstuckna glasbitar på
ett torrt trädesfält, tyckte han, och skackeln stod rakt fram.
August trevade med fötterna, han hade kommit av
gångstigen, och yr i huvudet av forskningen bland
himlakropparna, var han nära att falla omkull. Men han höll sig
uppe, ty han var stark i benen — betydligt yngre också
än Nils.
— Jaså, han vrok ur sig så pass, sade han. Nåja,
låt’en du göra det, låt’en säga upp dig. Torp finns det
gott om. Men han säger så mycket, som han se’n inte
kan stå för.
— Åja, inte för att jag är rädd, förstås, fortfor Nils.
Men det förargar mig likväl, att en ska vara tvungen
att ta ovett, för att en satt sig på ett torp åt dom ...
Schou!! Jag tror jag tappar flåset ... Det var en
djäkla backe att vara dryg ... Men det är ju också så
rasande mörkt, så en kliver på alla olämpliga stenar, rötter
och stubbar. Jag vånnar det vore dager hela dygnet.
August log litet för sig själv åt Nisses sentimentala
klagolåt och skulle just ge svågern ett skämtsamt svar,
då han råkade fastna med sin högra, trasiga stövelnos på
en uppstickande trädrot och dråsade framstupa, så det
skrällde i backen. Visserligen lyckades han få händerna
för sig, men hade olyckan att skära sönder dessa på
skrumisen i ett nöttramp, så att det vart två stora flängor, en
på vardera handloven.
— Anagga och anfrätta, fräste han, jag slog visst bort
båda nävarna. Aj, för katten!
Nils stannade och pustade. Han kände sig nästan
litet skadeglad över avbrottet. Han fick dra åt sig andan
Han hade dåligt bröst, och August ville alltid så fort framåt.
— Jag har slatt mig sönder så många gånger här på
skogen, mol August, under de fem och tjugu år jag gått
och gjort dagsverken, så jag tycker, det kunde vara nog
i rappet. Så här om höstarna är det värst, när regnet
blöter upp, och det droppar av träden, så en blir som en
tupp ...
Så tinar det upp ena stunden och fryser den andra, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
