Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Vid Gud och hans heliga evangelium . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sent gick hon i säng, så sent ibland, att Erland inte kunde
begripa, vad hon stökade med så länge, och tidigt steg hon
upp och gjorde i ordning matsäck åt drängen, som alltid
fick lov att vara framme i god tid till femslaget. Själv
var likväl Erland litet bekväm av sig och låg gärna och
drog sig, tills Tilda kom in och gav honom kaffe på sängen.
Hon hade sitt nattläger i köket; drängen fick ligga
inne i stugan hos Erland, ty denne ansåg, att det var bäst
att ställa så, att det inte kunde komma ut något prat bland
grannarna eller bland annat elakt folk i bygden.
När Tilda fått drängen i väg, brukade hon gå’ och
sköta om kreaturen, mjölka, göra rent och fodra, och för
att Erland skulle få tillfredsställa sin lust, att ligga
halvvaken i sängen och fundera brukade hon också kasta för
dragarna litet, så att de skulle reda sig, tills han kom upp.
Hon pysslade om huset, så Erland ibland kände det varmt
i bröstet, hälst när hon kom in till honom med kaffet om
morgnarna.
— Du är så snäll, att jag tror, du är bättre än
morsgumman, myste han belåtet. Jag mår som en prins,
tycker jag, du . . . du . . . Tilda . . .
— Du kunde gärna ha låtit gummkräket stanna hos
dig och inte, såsom du gjorde, skjutsat i väg henne till
fattigstugan samtidigt med drängen . . . Du kan väl tänka
dig, att hon var fästad vid gården, efter så många år; och
inte kunde väl hon hjälpa, att hon nu var en stackare, så
som hon arbetat . . . Det hade nog räckt till åt henne
också, åt dig med, och mig . . .
Tilda skrattade en smula förläget, för att hon hållit
ett så långt tal för Erland. Denne hade hört på mycket
allvarligt.
— Nej, tack ska du ha, sade han mörkt. Det går
inte att försörja en kristen själ mera på Rosendal, än vi nu
göra, det har jag bäst reda på själv. Det går inte ens att
försörja en höna utöver de tio, som nu finnas vid torpet.
Tilda svarade ingenting. Tyst tog hon brickan och
gick ut. Men Erland låg länge och stirrade i taket och
grubblade. Han funderade både hit och dit. Han såg
för sig, hur huset frodades, så feta och kraftfulla kreaturen
stodo i sina bås, och så väl allt hölls i ordning, sedan Tilda
trädde till, och han tänkte, att om inte de fyra minderåriga
barnen funnits, skulle han gärna ha bett henne stanna för
alltid, ty det är bättre att ta det säkra för det osäkra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
