Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Vid Gud och hans heliga evangelium . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockenstyrelsen tyckte, att denne hade skyldighet att
betala till barnet. Erland vart både uppskrämd och
skamsen genom detta förfarande, men när han såg, att det inte
fanns någon möjlighet för honom att komma undan,
morskade han upp sig och tyckte, att det borde vara straff
på att gå och stämma utan orsak.
Inför rätten satte domaren efter honom och sporde,
om han haft något att göra med Tilda, och om han inte
ville åta sig faderskapet.
— Nej, tack så mycket. . .
— Åja, var inte så stursk, menade domhavanden
allvarligt. Saken skall undersökas, och kanske full
bevisning finnes. Ni, min gubbe, som i grund och botten ser
så ärlig och from ut, är nog en ärkekanalje, en ljus fågel. . .
— Jag är inte barnfadern . . .
— Håll mun!
Erland Werner fick berätta ett stycke av sin
levnadshistoria inför häradsrätten, och när domhavanden lett honom
fram dit, där han tog Tilda till sig, krånglade han med honom
och slängde och snärjde, men Erland, som hade vana
sedan förra gången, bara bestred och nekade, och slutligen
förklarade han sig villig att svära.
Han vart hänvisad till sin själasörjare; och påföljande
rättegångsdag kom han med erforderligt betyg och gick
eden.
»Vid Gud och hans heliga evangelium . . .»; han gick
igenom formuläret utan att blinka. Så störtade han ned
från tribunen, och målet avdömdes.
Ute i förmaket satt Tilda; gud vet, vad hon hade där
att göra, men när Erland kom, fattade hon denne i armen.
Han ryckte till och vart röd i ansiktet som en kokt kräfta.
— Nu har du svurit bort dig, Erland Werner, sade hon
enkelt och allvarligt.
Erland stod som förstenad. Han blev blåröd i
ansiktet; men med övermänsklig ansträngning bemannade han
sig och bröt ut:
— Bevisa det, ditt otäcka stycke, bevisa det. . .
bevisa det . . .
Var ta bevisning för det, som händer mellan fyra
ögon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
