Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- »Vid Gud och hans heliga evangelium . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom lagen.
Det var kav lugnt.
Södra synkretsen, som försvann i insjöns mörka vatten,
var blekt blåaktig, i väster höjde sig ett par ulliga
molnstoder; i öster kröp en svag rodnad allt högre upp över
skogskanten. Det var solen, som var i annalkande.
Visslande vårsiskor hoppade lustigt mellan grenarna,
talgoxarna gnisslade och pepo, bofinken sjöng. Frosten fräste
i ängsstubben, där Per Ers kutade fram. Dyn var
halvfrusen och skrabbade argt under stövelsulorna.
Men solen närmade sig horisonten mera och mera.
En dallring som av en avlägsen klockton vibrerade uppåt
firmamentet. Sakta och majestätiskt höjde sig ljusets
källa långt ut i öster . . .
Per Ers stannade och lyssnade.
Det var väl för hundrade gången, han hade stannat,
utan att höra något, och han insåg, att han legat och
dragit sig för länge. Men om lyckan var med honom,
skulle han nog, trots allt, få fatt i något liv. Han kände
sig så sällsamt stämd; det var, som om många och svåra
olyckor vore i annalkande. Han log överlägset inför denna
tanke och höjde ringaktande på de snedstrukna axlarna.
Det var något alldeles säreget med Per Ers. Det
fanns inte många, som kunde röra sig så ljudlöst som han,
och så säkert. Han slingrade sig fram genom ljungen.
Inte en spån eller en torr kvist knastrade under fotterna.
Han stannade då och då, men minspelet gav till känna,
att det ingenting fanns att lyssna efter. Annars var
vädret så herrans lämpligt!
Hans gamla ställe, bredvid en kullfallen gran, fanns
kvar, fast grenarna började torka ned, så att skyddet var
dåligt. Men det gick nog likaväl bra, om det fanns något
att få, och han höll sig stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/torpare/0033.html
