Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utom lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frossa, senorna i kroppen spändes likt strängar, och ögonen
fingo en sällsam glans.
Nu slog tjädern till på bärgknallen . . . Per Ers sträckte
på sig, lade upp bössmynningen på stövelnosen och
siktade — just som spelet tog sin början . . . Djuret hann
ej längre än till sisningen, när skottet dånade genom
skogen. Det tog . . . Tuppen låg död framme på bärget.
— Det var katten . . .!
Per Ers tänkte just säga, att det var nätt han hunnit
sikta ordentligt, förrän skottet lupit i väg, men i samma
ögonblick fattade en hård hand ett fast grepp om hans
magra nacke. Det var en faslig människa att vara stark!
Per Ers var inte säker på, antingen det var ett handgrepp
eller ett skruvstäd, som vred åt om halsknotorna på honom.
— Din kanalje, din tjuvstryker, jag kom på dig
till sist! Din ärkerackare där!
Per Ers låg alldeles orörlig och mottog de svidande
knytnävslagen. Skogvaktaren var en överdängare att kunna
slå. Men när han så knäckte kolven av Per Ers’ gamla
knallåsbössa — gubbens tjänare och trogne följeslagare i
skogen — reste sig denne på armbågen och mumlade:
— Hade det nu varit fem och tjugu år tillbaka, så
vid liv och död, att du vore mera värd än tjäderfar där
framme . . .
— Vafalls . . .?
— Va’ jag säger? Jo, du är inte värd så värst
mycket, säger jag. Du är inte gammal.
— Håll käft, din tjuvstryker!
Skogvaktaren rasade som en besatt. Gamla Per
Ers fick ytterligare många hårda rapp, men han teg och
tänkte, att inte kunde han hjälpa, att han drevs ut om
morgnarna. Det låg honom i blodet. Han visste alltför
väl, att han aldrig, om man slog honom aldrig så, skulle
bli bättre, om han än levde i hundra år.
*
— Det är så nu för tiden, sedan naturen förstörts
eller missbrukats, sade Per Ers inför rätten, att de, som
födas och uppväxa, måste underordna sig lagen, när de
känna lust till vandring i skog och mark. Men på oss
gamla, som minnas andra dagar, biter varken lag eller
förordning. Vi stå utom lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
