Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var tvungen att laborera med vasar för att narra fisken
i ryssjorna, var han inte så pigg på sitt yrke, men han kunde
dock aldrig, utom mitt i vintern, släppa det riktigt, ty
fiskfödan hade ingått bland de dagliga behoven i Nybygget.
Det fanns elakt folk, som berättade, att Sigurd
brukade skjuta efter gäddlekarna, men detta var inte
överensstämmande med sanningen, ty torparen i Nybygget var
ganska rädd för att handskas med skjutvapen, enär han
var av ett nervöst kynne, vadan han också hälst hölls
för sig själv i tystnaden och ensamheten. De andra
torparna, som voro lika fattiga som Sigurd, sade just
ingenting i början, ty de tänkte, att Sigurd inte gärna kunde
vara värre än andra, som bott i Nybygget, men när det
efter några år började te sig annorlunda vid detta torp än
vid de övriga, väcktes avunden till liv i själarna. Det
visade sig nämligen att nybyggefolket fick litet nytt på
sig själva, nya sängkläder och nya gardiner för fönstren.
Men vad som värst förargade dem, var att Sigurd gick i krage
och manschetter om söndagarna.
Då for, som sagt, den lede i folket, och det vart till
ett levande behov hos litet var att få berätta för patronen,
hur det gestaltade sig hos Sigurd, och hur illa han
skinnade Skogssjön på fisk. Visserligen var inte patronen så
särdeles nogräknad av sig, om man lät bli att gå honom
för nära på de ägor, som hörde direkt under herregården,
men denna gång vågade han ej annat än lägga sig i Sigurds
fiskafängen, ty han var rädd för, att allmänna missnöjet
och avundsjukan skulle göra, att även de andra ville
försöka skaffa sig välstånd på liknande sätt. Han tog därför
en morgon i håll med torparen, när denne kom till det
sedvanliga dagsverket.
— Nå, hör du, min käre Sigurd, började han, hur
sköter du dig nu för tiden? Det berättas åtskilligt om, att
du far fram annorledes, än du bör göra som en rättskaffens
och god tjänare. Du går ju och tjuvfiskar, har jag fått höra.
Sigurd drog av sig mössan, ty patronen hade givit
befallning en gång för alla, att huvudbonaderna skulle
vara av, när någon av folket talade till honom.
— Nä, det vet jag inte, svarade han långsamt, i det
en mörk sky drog över ansiktet. — Det vet jag inte.
— Jaså, är du verkligen så förhärdad, att du nekar?
Men jag har bevis från många håll, jag kan ta fram både
den och den, om det kniper . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
