- Project Runeberg -  Torpare /
49

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ungarna följde efter och tittade litet nyfiket på mor, som bar
sig så bakvänt åt. Jonas Petter var oberörd.

— Så vackert solen skiner, sade hon menlöst, och det
kom något av mjuk kvinnlighet i hennes stämma, trots
hon inte var något annat än en gammal torr torparekäring.

Jonas Petter var sträv och uppretad, för att
söndagsfriden blivit störd, och tyckte, att det var oförsynt av
vår herre att ställa till med åskväder, när han, fattige
torpare, behövde ro. Men när han märkte, att käringen
av den vackra kvällen stämts till fridsamhet, mjuknade
också han upp och sade:

— Luften är så ren, att den stryker rätt igenom en
som isvatten. En kan se, hur det växer ... Jag står just
och tittar på vårsädesåkrarna där nere. Det är rent
för märkvärdigt.

Han fumlade litet blygt efter hustruns hand, och när
han fick fatt i den, tryckte han till så hårt, att det gjorde
ont i hans egen. Han kände, att Brit-Lisa hade hårda
valkar i händerna, och han tänkte på, att hon fick arbeta
lika mycket som han för att hålla Hagstugan vid makt.
Han tänkte, att det nog inte var så underligt, om en
gammal kvinna blev vresig och karg, när det var hett och kvavt
omkring henne, och brödet var både dyrt och hårt; men
när hon nu såg upp till honom, fann han, liksom så många
gånger förr, att hon, trots allt, ville honom väl.

— Jag hör göken gala nere i Björkvreten, sade
Brit-Lisa. Man märker, att hela naturen fröjdar sig.

— Jag tror, att det blir en god och givande årgång i
år, sade Jonas Petter. Jag känner fruktsamheten i luften.

Han insöp i fulla drag de avkylande kvällsångorna.
Han kände musklerna spännas i sin kropp, och det kom
över honom stor lust att få arbeta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free