- Project Runeberg -  Torpare /
52

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Längtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Simon suckade, rätade långsamt på sin gängliga
kroppshydda, svängde med benen för att bli varm om
fotterna och drog åt svångremmen, ty middagsmålet hade
inte krävt den vanliga platsen denna gång. Bertil-Erik
stack också ned sina matbitar, när Simon började tala,
och satte sig med huvudet i handen och funderade. Han
satt med stela ögon, dystert blickande ut över snöfältet,
där de elektriska skogssågarna härjat. Det syntes, som
ville han med sin blick tränga bortom den mörka blånaden
vid horisonten

— Jag, som är äldre än du, sade han, förnimmer
mången gång en hart när obetvinglig känsla . . . Det
kommer över mig, så jag blir yr i huvudet, och jag går
ibland, som om jag inte visste, vart jag skulle ta vägen.
Jag har länge grubblat över, vad detta kunde vara för en
privande, hemsk kraft, och det är först på sista tiden, jag
kommit under fund med den.

Simon satt så frånvarande, som om han ej hade hört,
vad Bertil-Erik anfört. Han tycktes följa en annan
tankegång, fastän han var på samma spår som kamraten.
Till sist sade han:

— Ibland har jag funderat på, om det inte möjligen
kunde vara, för att hustru och barn äro kvar där hemma,
som vi inte ha någon riktig trevnad här ute, men stundom
tror jag inte, att detta är anledningen häller. Kanske
det dock bleve bättre för oss, om vi hade de fem åren
uttjänta, så vi finge jorden, man lovat oss.

— Jag tror det knappast, svarade Bertil-Erik
allvarsamt. Jag har för mig, att det är något annat, som
ligger på djupet och gror. Du kan vara förvissad om,
att när vi fått vår jord, fått stugorna uppförda, och
kvinnorna kommit hitöver, så skall likafullt den där känslan
som en smygande och hemsk fiende falla över oss, störa
vår sömn om nätterna och vår själaro om dagarna . . .

Simon rätade på sig.

— Varför tror du det? ropade han.

Bertil-Erik gjorde en långsam åtbörd med högra
handen, liksom för att ge mera kraft åt sitt tal. Han
talade med allvaret hos en gammal profet, som erfarit och
uppleft mycket.

— Kommer du ihåg, sporde han, när vi båda, du och
jag, voro torpare vid Lagerkulla och goda vänner och trogna
grannar, såsom det står i hustavlan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free