- Project Runeberg -  Torpare /
54

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Längtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utnyttjats. Även Bertil-Erik förnam ju samma tärande
känsla. Han förstod, att Simon, liksom han, tidtals gick
som i tät dimma i avlägset fjärran och såg otydliga
konturer av de magra torpens tegar vid Lagerkulla.

— Även jag känner ibland den där trånaden, sade
Bertil-Erik, och då far blicken, ofta mot min vilja, i väg
bortåt öster. Jag känner, att de där stugorna, de där
åkerlapparna, äro till för mig, och allting är så lockande
och solfagert. Men så kommer den tanken desslikes,
att om man väl ännu en gång komme dit, så bleve det inte
samma lockande tillvaro, som det synes oss på avstånd.
Det är besittningsrätten, som fattas oss, och därför
kastas vi också hit och dit som spån för ödets vindar.

Simon knep hårt ihop munnen. Gråten var nära
att kväva honom.

— Trots att jag vet, att vi aldrig skola få besitta det vi
älska, så längtar jag i alla fall som en galning. Jag längtar
så bröstet kan sprängas . . . Gud vet varför!

Bertil-Erik rätade på sig. Ett litet sarkastiskt
leende lyste upp hans garvade drag.

— Kanske du hört, sade han, att hunden längtar
tillbaka till sin spya . . .?

Simon svarade ingenting, men han böjde ned huvudet
mot bröstet, liksom hade han varit medveten om, att han
givit luft åt brottsliga tankar. Han hoppade ned från
stockändan och gick långsamt tillbaka till arbetet.
Bertil-Erik följde efter.

Långt bort i fjärran förnams det gälla ljudet av en
ångvissla. Det var från sågverket inne i ödemarken, där
floden strök fram, ett av de hundrade verken i Ontarios
bolagsskogar.

Den elektriska sågen uppe på hygget skar med
blixtens hastighet. Det mekaniska arbetet dövade för en
stund emigranternas gnagande hemlängtan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free