- Project Runeberg -  Torpare /
57

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En händelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid gud, jag stode ut. Men det är fasligt, vad en ändå
orkar mycket. . . Usch, jag tycker nästan, det susar för
öronen . . . Det blixtrar för ögonen!

Hon mindes, medan hon envist strävade framåt, att
herregårdsfröken, som gick i Uppsala och studerade, förra
julen, när hon var hemma, berättat en historia nere i
Hartorpet om en gammal gumma, som stupat i snödrivorna
med postväskan, som hon hämtat i kyrkbyn. Men då —
när hon känt döden komma smygande — hade den fattiga
stackaren tagit upp patronens tjocka pänningebrev och
stoppat i barmen, för att detta ej skulle skadas eller
förfaras. Hon komme nog att hos herren gud få en stor
nådaplats för sitt välförhållande!

Sten-Brita stapplade. Hon hade svårt att få bördan
att ligga kvar på ryggen, och slutligen tog den också
överbalansen och åkte över huvudet på henne. Brita själv
gjorde en kullerbytta över veden och blev liggande. Det
var så behagligt, så skönt, att få ligga med de stela
grenarna som huvudgärd. De voro mjuka som fjäder, tyckte
Sten-Brita . . .

*

I Hartorpet, fattigstugan vid Lagerkulla, var det så
tryckande på kvällen som under kvävande het sommar.
Gubbstutarna och käringarna, hela högen, sutto dystra och
nedböjda i sina sängar, med händerna knäppta om knäna
och funderade.

August Sik, som skulle vara litet läsaraktig, satt och
vojade:

— Sannerligen vi nånsin få se en skymt av Sten-Brita
mera. Sannerligen fick hon inte se himlen före oss. Vi,
som ändå voro betydligt mera beredda än hon . . . Hon, som
alltid trätte och åberopade mörksens furste.

Nisse med klumpfoten nickade förnumstigt. Han
hade en son, som var komajor vid herregården, och denne
hade skickat med ett kvarter konjak med kusken.

Nisse firade jul.

— Visst var hon både karg och svår, medlade han,
och bet ifrån sig ilsket ibland som en sugga, men hon
kunde vara mjuk som vax också, om det var någon av oss,
som for illa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free