- Project Runeberg -  Torpare /
60

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tog han sig själv till vara, drog sig undan och ville inte
tala längre vid fröken, trots hon var enträgen och prompt
ville veta, vad han var för en.

Men häri hade hon ingen framgång. Ossian såg så
underligt på henne med sina sorgsna ögon, att hon förläget
drog sig tillbaka. Sedan dess hade ingen försökt med
honom. Det lyckades ej häller, hur upprymd han än kunde
vara av brännvin eller andra starkvaror, att få ur honom
det minsta om hans föregående.

Han fick emellertid, som sagt, en skogsstuga med
idelig dagsverksskyldighet. Han gifte sig, fick barn, flera
stycken, men fortfor likafullt att vara otillgänglig. Han
hölls för att vara hemmahörande på orten, ty han hade
varit länge på platsen och började bli gammal.

Frågade någon, varför han inte var så glad som andra,
vände han sig bort, och det kunde hända, att man fick se
honom göra en rörelse åt ansiktet, som om han borttorkade
en tår.

En dag kom en resande militär — till rangen kapten —
till Lagerkulla.

Kaptenen, som var morgonkry av sig, stötte en dag
i ottan samman med Ossian, när denne var på väg till
arbetet. Kaptenen stannade, stel av häpnad. Ossian
sökte komma förbi, men den andre fattade honom i axeln
och höll honom kvar.

— Du är sålunda inte död, sade främlingen.

Ossian teg.

— Vi hade hoppats det, fortfor den främmande.

Ossian rätade på sig. Hans drag fingo ett trotsigt
uttryck, och han såg den andre käckt in i ögonen.

— Jag är död för er, sade han dovt; för dig och de
andra.. .

— Det ser inte så ut.

— Jag kan sannerligen inte hjälpa, att du gräver upp
mig ur graven.

Den främmande piskade med käppen sina skinande
stövlar.

— Du kanske gör klokast i att inte omtala vårt
sammanträffande, sade han. Jag skulle önska, att du inte
gjorde det. . .

Ossian skrattade strävt.

— Jag förstår; du blygs för broderskapet. Ja visst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free