- Project Runeberg -  Torpare /
62

(1909) [MARC] Author: Alfred Kämpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett dödsdrama i ödemarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett dödsdrama i ödemarken.



Lars-Anders i Björkhyttan och Per Kula i
Kullatorp, som ibland brukade byta dagsverken för att
såmedels bistå varandra, voro mitt ute på sjön, när de först
förnummo ljudet av timmertallarnas hemska brakande
uppe i Storskogen, vars yttersta uddar sträckte sig ända
ner till stranden på andra sidan.

De båda torparna, som i ottan voro på väg till sina
utsyningshyggen, dit budkaveln kvällen förut hade kallat
dem, därför att strejk utbrutit bland skogsfolket och
arbetarna vid sågen, gingo långsamt och tankfulla.
»Skattetimret» skulle huggas, nedforslas och försågas först som
sist, ansåg förvaltningen, som ständigt höll tummen på
ögat på torparfolket.

Men när nu Lars Anders och Per hade tillryggalagt
vägen över sjöhålan och kommit ett stycke inåt skogen,
varsnade de, att det började ljusna litet omkring dem,
fastän det ännu var långt ifrån dager. Det var ju
visserligen endast en svag ljusning, som syntes i österled, men
långt innan denna hunnit vidare fram, voro många av
torparna redan i gång med arbetet. Det var lika gott,
tyckte en del av dem, att få hugga hustimret, medan föret
var kvar. Men andra svuro och brummade över, att
man nödvändigt måste gå i vägen för de strejkande, som
voro raska och tilltagsna karlar.

— Det är då för rasande, om en tänker efter, menade
Lars-Anders och tog ett par häftiga steg, som om ilskan
hade stuckit till i honom, vad gubben ändå vet att passa
sig! Så vitt jag känner, har det inte någonsin förr
inträffat, att hustimret blivit hugget, förrän solen gått så illa
åt snön, att vi fått hemsläpa stockändarna på bara backen.
Men nu så vart det strejk . . . hm. . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/torpare/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free