Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granåsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamratlaget, att han aldrig hade någon riktig trevnad utom denna
miljö.
Han var alltid medelpunkten i dagsverkslaget vid
Lagerkulla. Han hade i alla tider förstått att vidmakthålla
en viss myndighet, ty han var ganska styv i sina stycken —
han kunde exempelvis lägga upp tiltor och slag som ingen
annan — och så hade han i ungdomen varit en överdängare
på handklavér. Och han var ännu i dag vida beryktad för
denna sin händighet.
Men åren gingo. Jon Jonssa började bli gammal,
Anna-Stina var död, och barnen hade givit sig ut i världen.
Han bodde emellertid kvar och utgjorde sina onera
såsom fordom, fastän jorden vid Granåsen fick ligga i
lägervall, ty numera trivdes han sämre än någonsin hemmavid.
Han tillbrakte inte en gång söndagarna vid torpet, ty han
hade åtagit sig rykten vid oxstallet, och nu vart detta en
välkommen anledning för honom att komma bort från den
tråkiga stugan. Sedan han fullgjort sitt åliggande,
kvarlåg han i fodergången, tills han tyckte det vara lagom att
gå och hämta mera matsäck för morgondagen.
Men förvaltningen började tycka, att Jon Jonssa var
för gammal och otjänlig för arbete. Han kunde inte gå i
land med sitt lika lätt som fordom, och så hade han ingen
kvinna i huset, som kunde göra hjälpdagsverken under
sommarmånaderna. Detta behövdes så väl, ty det var
ganska svårt efter folk nu för tiden, sedan så många, efter
de senaste pålagorna, flyttat sin väg. Därför blev Jon
Jonssa en tomædag uppkallad på kontoret och uppsagd
till avflyttning vid nästa laga fardag.
Jon Jonssa vart stel av förvåning och förskräckelse.
Han visste inte, vad han skulle säga, och han begynte darra
som ett löv för jämn sommarvind.
— Men herre gud i himlen, jag har väl inte gjort något
illa, mumlade han med skallrande tänder.
— Nej, för all del, svarade inspektoren, men patron
önskar kraftigt och ungt folk i sin tjänst, ty tiderna äro så
dyra, att man får lov att ha sådana, som kunna göra rätt
för sig. Jon Jonssa behöver vila sig, tycker jag. Han är
ju bra nog till åren . . .
— Men man är väl tvungen att arbeta, om man skall
kunna reda sig? menade Jon.
Inspektoren satt och knackade med pennskaftet i
pulpetskivan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
