Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
den er lovløs. Lovløs og naturstridig, fru Tor-
sen.»
«Overlever ja!» Tone nikker. «Og sommetider
tenker jeg at det er den, bare den, som er evig.
Som skal bære noget av oss, til stjernene kan-
skje.»
Den gamle mann vender sig halvt i stolen. Fru
Torsens øine har en overspent tindring i blikket
— et blikk ulikt hennes vanlige. Og han blir ille
ved — hennes muntre likevekt, hennes tapperhet
som patient har skaffet henne en særstilling i hans
sinn, hun er en av de få mennesker han årene op-
gjennem har funnet det naturlig å tale åpent med.
Men han var kanskje selv skyld i hennes utbrudd
. . . Irritert sier han:
«Jeg lenges pokker ikke efter stjernene! Jeg
lengter dessverre efter svært håndgripelige ting, fru
Torsen. For eksempel efter å opleve å se min sønn
med lange bukser.»
Tone ler.
«Det er vel ikke fornuftsstridig, doktor?»
«Er De viss på det? Når De tenker Dem om?
Min fornuft sier mig at jeg burde unne gutten en
ny far. Men neigu om jeg gjør det.»
Tone blir rød. Tanken streifer doktorfamilien
— dette ulike ekteskap som hele byen vet er ulyk-
kelig. Hun også har visst det; men nå, i dette
vanskelige sekund, får hun deli det, et annet men-
neskes kval bryter inn i henne, hun må kjenne
den som sin egen. Og i plutselig oprør skjelver
hun til og sier dirrende:
11 — Nini Roll Anker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
