Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Hun har beholdt sine fleiter, har ikke skåret av
sig håret som andre ungmøer. Alexander har merket
sig det, det tyder på selvstendighet, det tjener den
lille dame til ære.
«Hun får ikke lov,» svarer Tone. «Var De lykke-
lig da De var ung, Alexander ?»
«Lykkelig?» Han legger kniv og gaffel fra sig,
brynbuskene går op i pannen på ham. «Er man
lykkelig når man er ung, fru Tone? Jeg betviler
det.»
«Nei. For vi er for utålmodig når vi er unge.»
«Utålmodig? Vel, kall det så. Vi avfinner oss
ikke med tilværelsen. Vi protesterer. Vi formener
at den skylder oss noget. Vi inntar en kreditors
mislige holdning.»
«Skylder ikke livet oss noget da, Alexander? Når
vi først er her?»
«Jeg taler om de ytre omstendigheter, fru Tone.
Om den illusoriske, den såkalte virkelighet. Det
oss omgivende liv. Her er jo ingen forsoning mulig.
Med denne brutalitet kan intet hederlig menneske
inngå kompromiss.»
Tone heller sig tilbake i stolen. I en bred strime
står solen inn gjennem de åpne dørene; mannens
hvite hårmanke blir til en strålering om det gamle,
kloke ansiktet.
«Hvad skal vi gjøre da, Alexander?»
«Verne oss mot den. Søke virkeligheten hvor
den er å finne.»
«Den er da på jorden, Alexander?»
«Hva behar.» En uhyre forbauselse fyller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
