Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel holdt sig fast; han vil lukke øinene.
Da biir han vår Egil, med blikket i krik vokter
han — smil ferdig i munnviken. Daniel retter
nakken, biter ihop kjevene og ser landet under
sig i synet. Spredte hus langsmed stredet,
svarte blokker, tak efter tak; den hvite kirken
huker sig som høne på egg. Små maur kreker
i gaten . . . Han er jevnhøi med fjellet på an=
dre siden byen; det har fremspring av optært,
brun stein, bastioner på rad ut ifra bratten; op
fra dem stiger alkeflokker som sky i den klare
luften. Fjorden er grønn; ute i kimingen blåner
rekke av snefjell. Han er ikke ør eller hode=
gal; han er fugl — han ser på Egil og ler.
Trallen stopper. Ingeniøren peker: ser de
røken derborte på andre siden? En flortynn
skoddedott i bergskaret? De ser den. Det er
grube I, som ligger og brenner på åttende året.
Det hendte midtvinters, Iei historie, seks og tyve
mann strøk med. Hele arbeidsstokken ledig
midt på vinteren. Veldig påkjenning, større enn
den skjønner, som ikke har oplevd polarnatten.
Eksplosjon? spør Egil.
Eksplosjon. Aldri opklart.
Fant de folkene? Daniel spør ikke. Hanser
over på det døde fjellet, på liket av grube I.
Og de går inn i den levende grube II.
De bærer grubelampen i hånden, et lite bluss
på toppen av en messingløkt. Men dagslyset
fra siloen følger dem første veistykket. Stollen
er bred her og over mannshøide — den er ikke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
