Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vackra flickan var hon, fann också att
beskrifningen deröfver alls icke var öfverdrifven.
Men vi måste tillstå, att det icke allenast var
åsynen af den hänförande taflan, som så
förtjuste henne. Tanken på att få återse Erik gjorde
ej litet härtill.
Ungefär åtta dagar innan hon reste hade
hon skrifvit ett långt och ömt bref till Erik. Hade
han fått detsamma eller hade det gått förloradt?
Ovissheten härom pinade henne hvar gång hon
tänkte derpå.
Der hon nu stod på fartygets fördäck
spejade hon omkring åt alla sidor. Hon såg
menniskor komma och gå, än fort och än sakta, och
detta vimmel alldeles förbryllade henne. »Usch,
jag skulle inte en enda dag kunna uthärda i ett
sådant förfärligt larm,» tänkte hon, och likväl
hade hon knappt varit åtta dagar i hufvudstaden
förr än hon var van vid larmet och springet; det
är en gång så, att man snart vänjer sig vid det,
som man dagligen har inför sina ögon och öron.
Hennes irrande blickar stannade till slut på
en smärt ung man, som med hastiga steg
närmade sig från slussen. Denne unge man var
Erik. Redan på långt håll hade han igenkänt
Anna och nu hviftade han så gladt sin
välkomsthelsning med den runda filthatten. Det var ej
långt ifrån att Anna tagit ett enda språng ned
på bron, så glad och lycklig kände hon sig i
detta ögonblick.
Den långsamma och för längtande
passagerare tråkiga tilläggningen var öfverstökad och
Anna var en af de första, som skyndade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
