Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvann, snyftningarne upphörde och de ännu i
tårar simmande vackra ögonen lyste af glädje.
»Erik,» jublade hon och sprang rakt emot
en ståtlig ung man; »hvar i Herrans namn
kommer du ifrån? Är det verkligen du?»
»Ja kära Anna», svarade ynglingen leende;
»det är ingen annan än jag. Jag kom alldeles
nyss och ämnade mig just hem till er, då jag
fick se dig komma gående häråt. Jag beslöt
derför att bereda dig en öfverraskning; men
hvarför, käraste Anna lilla, hvarför är du så sorgsen?»
Sedan de unga tagit plats på grafven, der
Annas mor hvilade, omtalade den unga flickan
hvad som händt sedan hon kom hem. Hon
slutade med dessa ord:
»I morgon fyller far sextio år och då — —.»
»Det blir ju bra för oss,» afbröt Erik. »Den
der öfverraskningen skall nog bekomma gubben
väl, allra helst som han är helt och hållet
oförberedd på den. Nog kunde jag ha skrifvit och
skickat dig lappen, men jag trodde att den skulle
bli mera välkommen om jag sjelf bar fram den.
Det är derför som du ej fått något bref, käraste
vännen min!»
De älskande tillbragte en ganska god stund
af qvällen på kyrkogården, pratande om sitt hopp
på framtiden, och det var redan bra sent då
Erik skyndade till klockaregården, der han
välvilligt blef mottagen och undfägnad med allt
hvad den gamla småländska gästfriheten,
lyckligtvis ännu icke försvunnen, kunde åstadkomma.
Då Anna kom hem, stod Nils Månsson i
begrepp att gå. Han betraktade förvånad den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
