Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben föll, öfverväldigad af rörelse, tillbaka
mot kudden. Slutligen rusade han upp och
många sekunder dröjde det inte, förr än han var
iklädd uniformen.
»Men jag begriper, fördöme mig, ingenting
af allt detta,» utbrast han; »jag har fått min grad
tillbaka och har nu rättighet att bära uniformen.
Gud välsigne kung Karl; med detta har han gjort
mera godt än han någonsin kan ana. Men hur
har du fått — —?»
»Vänta lite, far,» afbröt Anna. »På
middagen kommer han hit, som fört papperet med sig
från Stockholm.»
Vid tolftiden kom Nils Månsson och kort
derefter klockaren, som blifvit ombedd att
närvara vid uppgörelsen emellan Nils och den
tilltänkte svärfadren. Anna var vänlig och glad,
allt sedan hon i gengäld för det vigtiga
papperet fått fadrens tillåtelse att få önska sig hvad
hon behagade.
Gubben Hane var icke så litet stolt öfver
att han nu fick bära den kära uniformen, och
han omtalade utan förbehåll huru detta hade
gått till.
»Men nu,» sade han till slut, »nu önskar jag
bara att få träffa den, som fört hem papperet.
Med honom vill jag dricka en ärlig skål i
botten. Du sade ju, Anna, att han skulle
komma hit.»
»Ja far, han kommer nu,» svarade dottren,
som i detsamma varseblifvit Erik. Derpå
öppnade hon raskt dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
