Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
rodnad, såsom af den hastigt uppflammande svartsjukans
låga; men då den främmande nu kom närmare med hennes
syster och, i det han höjde den högra handen emot himlen
liksom till en ed, lät kappan nedfalla, hvilken till en del
dolde klädseln och ansigtet, då syntes äfven hon ändtligen
igenkänna honom. Hennes ängslan försvann, hennes upp-
syn blef vänligare, och uttrycket på det milda ansigtet för-
kunnade återvändandet af hennes lugn, men tillika ock det
djupaste medlidande. Med sänkt hufvud gick hon till sina
husliga sysslor och märkte icke, att hennes gamle sjuttio-
årige fader vandrat ut ifrån gården.
Men Brita var ännu beständigt inbegripen i ett lifligt
samtal med den främmande, stolte mannen, hvars bleka,
unga ansigte bar spår af det djupaste bekymmer, under
de mörka, sammandragna ögonbrynen och de vilda blixt-
rande ögonen dock tillika förkunnade en viss trotsighet i
lynnet. Hans kläder voro slitna, men likväl utvisade så
väl tyget som formen att det var en ädling, som bar dem ;
på den lätta silfverhjelmen voro några fjädrar fastade, men
hvilka i det tillstånd, hvari de befunno sig, knappast mera.
kunde anses för någon prydnad. På knappen af det långa
svärdet, som ifrån gördeln nedhängde på hans venstra höft,
var ett grefligt vapen synligt, hvaraf man kunde sluta till
egarens främmande härkomst, ty grefvevärdigheten var då
ännu icke införd bland den svenska adeln.
»Grif ännu icke allt förloradt», sade Brita förtroligt
tröstande till honom, »tiden kan förändra allt, våra bön-
der äro missnöjda med konungen, i hemlighet rusta sig re-
dan många till en stor resning, och om adeln äfven gör
uppror, hvem vet då. hvilken nästa år bär kronan!»
»Den svenska adeln är slafvisk och trög», svarade
främlingen med häftighet; »adelsmannen låter föra sig vid
konungens ledband, liksom bonden, och är nöjd, då han får
sola sig i den usla hofglansen, som den sluge Gustaf för-
står att gifva åt sin omgifning i Stockholm. I mina ådror
rinner tyskt blod; jag vill hafva rättvisa, sjelfständighet
och frihet och frågar litet efter den nåden att få andas i
min kunglige morbrors granskap!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
