- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
36

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36
dast har din fars välgerningar att tacka för uppehållandet
af min varelse? Men snart viil jag kasta bördan af hans
nåd ifrån mig, jag uthärdar ej att dagligen mästras af
honom som ett barn och af dig ömkas, ja, till och med
föraktas.»
Med uttryck af en stolt sjelfkänsla i sin uppsyn och
sina rörelser ville hon aflägsna sig; men Agda höll henne
tillbaka, i det hon med ömhet omfamnade henne och sade,
djupt rörd: »Har du icke nu åter missförstått mig! Huru
kan du ens hysa den tanken, att jag skulle förakta dig ?
Är det dä min skull, att våra hjertan ieke öfverensstämma?
Erbjöd jag dig icke af hela min själ kärlek och förtroende,
och har jag icke alltid blifvit tillbakastött af dig med den
mest afskräckande köld? Lär då en gång att förstå mitt
hjerta, syster, och du skall för hela din lifstid i mig finna
en trogen vän. O, låt denna dag blifva en försoningsdag
emellan oss! Jag känner mig i dag så glad, så lycklig,
så obeskrifligen lycklig;, ty vet», fortfor hon sakta och för-
troligt., »i dag kommer min Axel, i går skickade han
ett bud —»
Men knappt hade hon uttalat dessa ord, förrän Brita
med alla tecken till en lågande vrede lösryckte sig ur
systerns omslingrande armar och, tillbakaträdande, genom-
borrade henne med giftiga blickar, i det hon sade: »Der
träffa mig åter dina ord på det mest sårande sätt, och likväl
kallar du min förebråelse orättvis. Knappt har din hyck-
lande mildhet bestuekit mitt hjerta, så låter du mig strax
ånyo känna, huru usel, föraktlig jag står här i er krets.
Skedde det icke med afsigt, att du bittert ville såra mig
med ditt glädjebudskap? Har du glömt, att jag med all
den häftighet, hvartill en qvinna .är i stånd, älskade denne
Axel, som gick förbi mig, liksom jag varit en tjenstpiga,
och vände sitt hjerta till dig? Tror du, att det är en glädje
för mig att låta sådana sår vidröras af din omilda hand,
fastän min stolthet redan för längesedan öfvervunnit min
förhastade kärlek? — Gläd dig du vid hans anblick, fröjda
dig du öfver hans eder och ljufva tal, njut du på förhand
drömmarne om din tillkommande lycka — jag afundas dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free