Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
emellan, började dock allt mer och mer lemna mm åt
långa uppehåll, och slutligen inträffade ett fullkomligt
stillatigande, hvarunder den sprakande brasan på spisel-
hällen och den entoniga sång, som en vakthafvande dräng
på den vidlyftiga gårdsplatsen uppstämde, allt tydligare
hördes. Snart tystnade äfven dessa toner; elden hade så
småningom nedbrunnit, oeh drängen der utanför teg, stödd
på sitt spjut, skådande öfver timmerplanket vid gårdsgrin-
den. Men det grå töcknet oeh nattens mörker gjorde, att
han knapt kunde urskilja de närmaste föremålen, hvilka
han kunde fatta med handen. Axel höll Agdas högra händ
i sin och betraktade, försänkt i stilla drömmar om en lyck-
lig framtid, hennes hulda ansigte; men hon drog under-
stundom en djup suck, och tunga andedrag uttryckte den
oförklarliga ängslan, hvilken sedan flera timmar fyllt hen-
nes bröst. Gubben, som hittills fägnat sina ögon med de
älskandes anblick, lät sitt hufvud nedsjunka, och, stödjande
det på högra handen, rigtades hans blickar mot dörren,
liksom han hvarje ögonblick väntat, att någon der skulle
visa sig.
Ändtligen afbröt Agda den långa tystnaden, i det hon
vände sig till sin far och sade: »Det är snart midnatt, och
Brita dröjer ännu att komma hem. Måtte ingen olycka
bändt henne!»
»Gud förbjude det!» svarade Arvid. »Det har väl
ofta tillförene behagat den drömmerskan att under sina
spatserfärder i aftonskymningen dröja länge ute; men så
länge som i dag har hon likväl ännu aldrig dröjt.»
»Och de båda drängarne, hvilka ni utskickat för att
uppsöka henne, återkomma ej heller», inföll Axel.
Den gamle, som ej längre förmådde dölja sin oro, åter-
tog: »Hm, huru skulle de oek under det tjocka töcknet
kunna finna den stackars flickan, om hon gått vilse? Hon
är annars ieke rädd i den ödsliga skogen. Men nu tycks
mig, att hon bör längta efter syster oeh fader och sakna
hemmet, der hon ändå har funnit vard och välvilja, sa
länge hon skådat dagens ljus. Då hon dagarne igenom
strukit omkring i skogen och mera tycktes hafva lust att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
