- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
63

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63
upptog dolken frän golfvet och syntes ånyo beredd till
den rysliga gerningen, •—■ men det svarta korset på den
fajelplöses hjerta syntes, likt ett guddomligt varningstecken,,
mana den blodtörstige motståndaren att icke begå lönmord.
Han lät ock verkligen det blanka stålet äter nedsjunka
och gömde det, ånyo föränkt i djupa tankar, i sin barm ^
men hans ögon lågade ännu, och ansigtet var dystert.
»Sa lef då! jag kan icke mörda dig!» sade han sakta.
®Det der lilla korset håller tillbaka min arm. Jag vill
lära mig att förakta detta teoken på min nya lefnadsbana,.
och likväl har dess anblick nu så fruktansvärdt gripit mig,
att en rysning genomfar min kropp. Huru ? Om jag skulle-
bafva bedragit mig? Om jag —■ — —■ men — nu är
det ju för sent», fortfor han suckande. »Jag kan icke-
mera vända tillbaka! — — — Med ditt lif, Axel», be-
gynte han åter efter en stunds tystnad, i det han böjde
sig ned öfver riddaren, »med ditt lif emottager du ingen
välgerning, ditt hjerta skall, utan din Agda, ensamt för-
blöda ! En rask stöt af min hand hade för dig varit en
UådestÖt. Derföre är det bättre så! Ditt lifs bittra
cival skall mätta min hämnd — ja — lef och förtvifla!»
Knappt hade han uttalat dessa ord, förrän han skynd-
samt beredde sig att återkalla den vanmägtige riddaren till
Hfvet. Han löste hjelmen af hans bufvud, hemtade vatten,
luktade dermed hans tinningar, och ett djupt andedrag
löste ändtligen den stela domning, hvari Axel var försänkt.
Han slog upp sina ögon, men icke ett ord kom öfver hans-
läppar: det fruktansvärda slaget, som sträckte honom till
jorden, hade beröfvat honom medvetandet. Hans anletsdrag
blefvo uttryckslösa, de förrådde bvarken glädje eller smärta;
och då den främmande ynglingen uppreste honom ifrån golf-
vet, lät han hufvudet sjunka och pustade, liksom plågad af
ou häftig smärta i bröstet.
Emellertid började det blifva rörelse på gården. Bön-
der (jordarrendatorer = torpare) ifrån Arvid Vestgöthes
egendom hade ditkommit, för att, som vanligt om mor-
gonen, biträda den vördade höfvidsmannens drängar vid
åkerbruket eller att förrätta andra dagsverkstjenster. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free