Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut åt sundet, der den grofva kärran, dragen af en mager
häst, långsamt nedkördes på färjan och nalkades slottet.
»Barmhertige Gud !» ropade Martha hastigt. »Hvem
är det, som ligger i kärran med blodigt förbundet hufvudï
Det är ju min broders lik! Rättfärdige Gud!»
Angest och förskräckelse beröfvade henne nu tungo-
målet, och knappt mägtig sina sinnen, nedsjönk hon blek
och bäfvande på en stol. Sture sjelf ropade i den häfti-
gaste bestörtning skyndsamt kammarjungfrurna till sin ma-
kas bistånd och hastade ned på borggården, dit det sorgliga
tåget nyss anländt. Häftigt skakad bjelpte han sin olyck-
lige svåger ur kärran och lät bära honom upp på det rum,
han redan tillförene bebott på slottet. Här lades han på
sängen, och man löste det blodiga förbandet af hans buf-
vud, under det Svante Sture skyndsamt lät tillkalla bård-
skäraren, ett slags fältskär.
Axels blickar hvilade på svågern likväl tycktes han
hvarken igenkänna denne eller någon annan af dem, som
omgåfvo honom. Ögonen voro stela och utan glans, båda
händerna tryckte han fast emot det sårade hufvudet, och
djupa suckar framträngde ur hans bröst. Mäster Lage Sea-
rensis, Stures husprest, inkom äfven och såg noga på, huru
bårdskären lade ett nytt förband på såret, men prestens
allvarsamma min och medlidsamma dragande på axlarne —
ty han var en lärd doktor tillika — lofvade ingenting
mindre än förhoppning om den sjukes återställande,
Magnus och bönderna, hvilka ledsagat Axel, meddelade
nu så mycket som var dem bekant om det nattliga skräck-
skådespelet pä Arvid Vestgöthes gård; men om denne se-
nare och hans dotter kunde de icke lemna någon upplys-
ning. Rikligen begåfvade affärdade Sture bönderna och vav
redan i begrepp. att skynda till sin maka, för att söka
trösta henne, då hon, ledd af ett par af sina tärnor, in-
trädde i rummet och lät icke afhålla sig ifrån att gråtande
sluta den älskade brodern i sina armar. Hon fuktade hans
bleka kinder med sina tårar, — hans blickar hvilade länge
på hennes bekymrade ansigte, liksom ban derigenom ville
framkalla hos sig något minne, men intet tecken till glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
