Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
att förlåta dig din blodtörst; men ditt skändliga anbud, med
hvilket du vill mörda min ära, detta kan jag ieke förlåta
dig — aldrig -— aldrig ! Min konung —- min redlige Gustaf
Wasa skulle jag förråda? Förr skall min tunga förtorkas!
Dig skulle jag svärja trohet! Förr skall min hand för-
multna! Smäländingarne skulle jag anföra mot sin konung!
Om Gud hemsökte mig med vansinne och hvar och en af
mina tankar umgicks med förbrytelser, för hvilka mensk-
ligheten ryser, sä skulle jag likväl aldrig besmittas af nå-
got högförräderi! Jag står endast som en svag gubbe
emot dig, starke man, jag är obeväpnad, ieke en gång en
nål står mig till tjenst — men akta dig, du fege niding;
ty vågar du ännu en gång göra mig ett sådant skymfiigt
anbud, slår jag dig i ansigtet med mina blotta händer.»
Smekande och med sakta böner sökte Agda att stilla
sin faders vrede. Munken blef dödsblek, och hans anlets-
drag hade under gubbens tal betydligt förlängt sig. Men
Nils Dacke gnisslade med tänderna, hans mun fradgade,.
och det sjudande raseriet inom hans bröst förhindrade ho-
nom att tala. Blott enkla ljud framträngde ur hans strupe,
och hans högra hand omfattade handtaget af en stridsyxa,
hvilken han bar vid sin gördel’; men hastigt, liksom fattad
af en tanke, släppte han åter vapnet och sade doft för sig
sjelf: »En dödsstöt vore för ringa för dig. Dagar —- ja,
hela månader vill jag se dig dö, vill låta dig lida de för-
skräckligaste plågor, till dess du frivilligt för mig böjer
dina knän, gamle dåre!»
»Härpå vände han sig hastigt ifrån gubben och gick
till den yttre slottsporten. Pater Clement följde honom,
sedan han kastat ännu en lågande blick på Agda.
Vid slottsporten kommo flere röfvare emot dem, och
biand dem befann sig den unge grefve Otto af Hoya.
Denne förde ■ vid handen en yngling, densamme, som på
Arvids gård återkallade den sårade Axel Dejonhnfyud till
lifvet.
Grefve Hoya, hvilken efter sin återkomst från Stock-
holm, sedan han sett sina förhoppningar att få emottaga
sin fars gods tillintetgjorda, drifvit omkring i Småland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
