- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
8

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8
sålunda vunno de småningom sjelfförtroende oeh tömde med
nytt mod sina dryckeshorn för den lyckliga utgången af
morgondagens verk.
»Ack, se der!» sade derpå Tbord Riddare till Peder
Skrifvare. »Huru har du kommit åt det prydliga dryckes-
hornet? Det förekommer mig likväl så bekant, som om
jag förr sett det i en dugtig näfve och icke omfattadt af
så magra fingrar som dina.»
»Betrakta det noga, så skall du väl känna igen det»,
svarade den förre, i det han räckte honom hornet. »Det
är, som Pater Clement säger, för mig en rätt sorglig tan-
ke och likväl en dyrbar arfvedel.»
»Silfverringarne — det prydliga arbetet», fortfor Thord
Riddare funderande, i det han betraktade dryckeshornet
på alla sidor. »Nu har jag det! Det är Måns Hanes
dryckeshorn ! -—- Ack, du stackars Måns Hane ! Jag kan
likväl aldrig tänka på dig, utan att det skär mig i själen!»
»Oeh hvilken af alla våra kamrater älskade honom
icke?» fortfor Peder Skrifvare ifrigt. »Ty han hade ett
hjerta, öppet både för vänner och fiender. Han var en-
dast något för lat och icke skapad för vårt handtverk;
men likväl har han ofta hållit sig ganska tapper, så länge
han nemligen visste bakom sig på hästen den fulla mjöd-
flaskan. Nå, han har för sista gången i sitt lif druckit
sig fullkomligt otörstig; men det var också hans dödsdryck.
Skada på kräket; han hade nu varit en dugtig kämpe
för oss.»
»Förrädare duga icke för vår sak !» föll Jon Anders-
son honom i talet. »Har han icke förtalat mig hos kap-
tenen och sjelf med fångarne flyktat ur borgen för att för-
råda oss hos konungen?»
»Hvad kunde väl förräderiet gagna honom? Hvad kunde
han väl skada oss, vi, som som befunno oss på dansk bot-
ten?» svarade Peder Skrifvare. »Han var ledsen vid det
ostadiga lefvernet; hvem vet, om icke mången af oss i mor-
gon tänker lika som han? Han kände sig stå i skuld till
höfvitsmannen; hans hjerta, som var ärligt, bjöd honom att
blifva en skälm emot kapten, och dvergen pratade väl ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free