Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
det ingen tid att dricka!» och anmälde för kaptenen, att
en trupp lansryttare var i antågande mot slottet ifran
Linköpingsvägen, anförd af en riddare, som bar de kung-
liga färgerna.
Hans utsago bekräftades snart, ty ifrån tornet kunde
man öfverskåda en del af trakten, och man blef verkligen
på landsvägen varse en trupp af ungefär femtio ryttare,
som långsamt ryckte fram emot slottet.
På ögonblicket var bondskaran i rörelse och visade
mer mod än föregående afton, ty det gälde här en strid
på fria fältet, emot en svag hop. Många, hvilka drycken-
skapen icke helt och hållet öfverväldigat, rustade sig och
församlades omkring sin höfding. Dacke uppsteg på sin
häst, och med det fasta beslutet att strax angripa den
fiendtliga truppen drog han med en skara af några hundra
man ur slottet. Äfven grefve Otto af Hoya och pagen
Assar befunno sig hos honom, båda till häst. De hade
ieke deltagit i böndernas nidingsverk och försmådde äfven
att efter slutade ogerningar deltaga i deras dryckeslag.
Brita hade nästan hela dagen uppehållit sig i det öppna
slottskapellet, hvilket munkarne skyddat för plundring,
emedan det ännu var helgadt åt den katolska läran, och
här hade hon sökt lugna sitt oroliga samvete; men hennes
tankar, som afveko för mycket från en ädel qvinnas ömma
känslor och sanna kristliga ödmjukhet, fogade sig icke ef-
ter ångerns milda stämma, hvilken hennes plågade själ för
några ögonblick uppväckte i det skuldbelastade hjertat, och
ingen hjertlig bön uppsteg ur hennes bröst; ja, till och
med dofva ord sväfvade öfver hennes läppar, hvilka ljödo
som förbannelser emot den Evige eller som anklagelser
emot hennes skapare. Uppväckt nr sina drömmar genom
larmet af bönderna, som rustade sig till striden, störtade
hon ur kapellet, träffade Otto, uppsteg på sin häst, hvars
ledning hon, liksom de flesta svenska flickor på den tiden,
förträffligt förstod, och drog med ut för att afkigga det
första profstycket på sitt mod i en allvarsam fäktning.
Snart hade man uppnått den fiendtliga ryttarskaran,
och Dacke märkte nu, huru anföraren för densamma, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
