Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ingå i Dackes band. Men för ingen del hade han kunnat
drömma om att i honom ega en så käck stridsman, som
han nu allmänt ansågs vara. Derföre började plötsligt den
hittills med vårdslöshet behandlade pagen att vinna bety-
delse i hans ögon, oeh han syntes honom värd en större
uppmärksamhet och mera aktning, hvarföre han oek, sedan
han valt ett af de största rummen i slottet till sin bostad,
lät kalla honom till sig.
Först efter ett långt sökande lyckades det hans ut-
skickade att finna Assar i en närbelägen skogslund, dit.
han med den största skyndsamhet begifvit sig, då han lem-
nade slagfältet, och der han länge irrat omkring i en upp-
rörd sinnesstämning. Ett bittert, hånfullt drag vanstälde
hans vackra ansigte, då han svarade de båda bönderna,
som framstälde för honom Dackes önskan att strax se
honom hos sig.
»Jag hade aldrig trott, att er stolte kapten någonsin
skulle erinra sig mig; ty han har hittills endast bevardi-
gat mig med nedlåtande blickar. Jag finner nu, att man
måste köpa sig hans aktning och förtroende med blod ! Nå
väl — ännu har jag icke aftorkat mitt svärd, ännu är det
färgadt med blod, och till ett bevis härpå kan jag lägga,
det för hans ögon, för att visa att jag icke bäfvar såsom
en vekling, då det gäller att öppna min fiendes pulsådror
med det skarpa stålet.» Derpå följde han beredvilligt de
utskickade oeh framträdde med mörka blickar inför Dacke,
som vänligt emottog honom alldeles ensam i sitt rum-.
»Vi äro här utan vittnen», begynte Dacke, »derföre
vill jag glömma din mask och kalla dig vid ditt rätta
namn, Brita; ty jag börjar att i dig högakta den djerfva
qvinna, som, i trots af, sitt kön, genom en sällsynt tapper-
het i dag kommit tappra män att blygas, hvilka väl mo-
digt höllo stånd emot de simpla knektarne, men skyggt
veko tillbaka för- den ende riddersmannen, liksom han icke
kunnat såras. Till och med grefve Otto säger, att han,
som var illa sårad, icke längre kunnat motstå riddaren och
redan vändt sin häst till flykt, då du ensam stälde ■ dig
emot den fruktade och med ett beundransvärdt mod afväp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
