- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
29

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29
FJERDE KAPITLET.
Det norra slottstornet, hvilket förmodligen fordom
•tjent till förvaringsställe för brottslingar, blef den fångne
-riddarens fängelse. Här låg anföraren för den tappra ryt-
tarskaran i ett fuktigt hvalf på förmultnad balm och stir-
rade på de grå murarne. Han kände icke den brännande
smärtan af sina sår, som icke voro dödliga, och han lät
blodet strömma, till dess det slutligen stannade af sig
sjelft, emedan ingen ännu erbjudit sig att lägga ett för-
band på såren, sjelf hade han minst tänkt derpå.
Hans ansigte var blekt, hans ögon voro matta, hans
tunga stel och orörlig, och endast en tanke sysselsatte
hans själ. Då skramlade riglarne vid fängelsedörren, och
vredgad öfver att se sig störd, rigtade han nu sina dystra
blickar emot den öppna dörren, hvarifrån skenet af ett
bloss inträngde i det mörka hvalfvet. Pagen Assar bar
detta bloss, och sedan han fäst det vid en jernring i mu-
ren, tillslöt han åter sorgfälligt dörren.
Pagen tycktes icke vara någon välkommen syn för
riddaren; ty knappt hade han sett honom, förrän han
vände sig till väggen. Men Assar blef länge stående fram-
för honom med korslagda armar, tog slutligen den lätta
hjelmen af sitt hufvud, strök de vildt hängande lockarne
ur sin panna och bviskade knappt hörbart ur det beklämda
bröstet :
»Axel.»
Fången qvarblef i sitt förra läge och svarade med
barsk röst: »Hvad, känner du mitt namn? Kände vi hvar-
andra förr i lifvet, så vet, nedrige, att jag blyges öfver
bekantskapen; ty endast en bofs hand kunde såra mig på
ett sådant sätt, som du gjorde.»
»Väl kände vi hvarandra fordom», svarade pagen,
»och jag trodde det vara en sed ibland stridande att gifva
sår för sår. — Du har krossat mitt hjerta — jag sårade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free