Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
stälde sin glada, muntra Agda till ett mönster, då jag, för-
sänkt i ett dystert lynne, ofta på hela dagar, icke talat ett
ord ; och vår boning, min glada barndoms vagga, kunde jag
endast betrakta som min öppna graf. Ifrån denna tid för-
svunno alla mildare känslor ur mitt bröst. För huslighet, för
jungfrulig blygsamhet, för tacksamhet och gudsfruktan hade
jag icke mer något sinne; jag förbannade ofta mitt kön,
och manliga begär efter ryktbarhet och jordisk storhet
bemägtigade sig min själ, som, ännu för stark att duka under
för en klenmodig förtviflan, trotsigt sällade sig till hämnd-
begärets mörka andar. Fastkedjad vid en rå mördarskara,
står jag nu framför dig, din barndoms lekkamrat, din ung-
doms vännina, hvars varma kärlek du så kallt förka-
stade, obekymrad om mitt hjerta med alla .dess heliga
känslor gick under i förderfvets afgrund. Är jag den
olyckliga, ifrån hvilken ditt hjerta nu med rysning vänder
sig; är jag en fasa för mitt kön, den fördömda här
nere och der uppe — så är det ditt verk! Du har bedragit
mig på mitt lifs lugn här på jorden och på min himmel-
ska arfvedel der uppe! Jag är förkastad—ja, jag är förka-
stad af Gud och menniskor! Ty de ogerningar, jag redan
begått, kan jag här ieke försona. Men är jag förfallen åt de
dunkla magterna, så vill jag ock först helt och hållet för-
tjena deras helvete! Jag vill fråssa i hämnd, och hvarje
last skall blifva mig en välkommen följeslagare!
»Förskräckliga, håll upp!» ropade Axel i den fruk-
tansvärdaste ångest. »För den döende syndaren stå
ännu Guds nådeportar öppna, om han ångerfullt ställer
sin bön till himlen; och du, Brita, är ännu i fulla blom-
man af din ålder; ett helt dygdrikt lif kan du offra till
försoning. Ännu är det tid! O, vänd om! Lemna din blo-
diga bana, som förer till förderfvet! jag besvär dig i den
’Allsmägtiges namn!»
Brita stod vänd ifrån honom, sluten inom sig sjelf,
och svarade icke.
»Menniskans fasta vilja förmår oändligen mycket»,
fortfor han bedjande. »Rigta dina blickar mot himmelen.
förblindade! Följ ledningen af dess rena ljus; låt Guds ord
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
