Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
beslutit att utgrunda sin husbondes sällsamma lynne, —
oeh med ödmjuka åtbörder och dämpad röst sade han :
»Så har jag då förgäfves anslagit så mången sträng i ert
hjerta; de återge ingen mild, glad ton. Jag trodde mig
nästan med visshet kunna skingra ert dystra lynne deri-
genom, att jag framhöll för edra ögon ärans gloria, som
lysande skall omstråla edra förfäders fredliga grifter ända
till de aflägsnaste tider, men förgäfves, ni befaller mig
tiga och det kan jag icke. Mitt trogna hjerta, som fängs-
lar mig vid eder, tillåter mig att våga det yttersta. Jag
sätter min högsta jordiska lycka — er gunst — på spel
och talar emot er befallning. Hvad är det, som bekym-
rar er, min ädle herre? Hvad är det som frånröfvar er
den gyllene själsfriden, så att till och med eder hulda ma-
kas kärleksrika blick och ert barns oskuldsfulla leende ieke
mera förmår återkalla den?»
Sture hade, öfverraskad, med allvarsamma blickar vändt
sig till honom och åtskilliga gånger försökt att afbryta
den talande, hvilken likväl, utan att afskräcka sig af hans
stränga blickar, fortfor att bedja honom om en slutlig för-
klaring öfver hans cro. Med genomträngande, pröfvande
blickar mönstrade slottsberrn den andlige, som stod fram-
för honom i en ödmjuk ställning, med händerna korslagda
öfver bröstet, de tunna, förtorkade läpparne sammandragna
till ett medlidsamt leende och fasthållande i sina anlets-
drag uttrycket af undergifvenhet och ett innerligt delta-
gande. Den gamle mannen, hvilkens tunna hvita hår och
krökta förtorkade gestalt förrådde en hög ålder, var såsom
en trogen anhängare af Stureska huset, med hvars med-
lemmar han i många år ’delat lycka och olycka, tillförene
invigd i de vigtigaste familjehemligheter och åtnjöt på grund
af sin klokhet och lärdom Svantes faders, riksförestånda-
ren Sten Stures fulla förtroende. Svante Sture höll likväl
den efterhängsne gubben ständigt på ett visst afstånd ifrån
sic; ja, det syntes understundom, liksom han misstrodde
hans redlighet och icke var honom bevågen, emedan han
öppet förklarade sig mot konung Gustaf, hvilken han nästan
aldrig lät vederfaras rättvisa, utan allid bittert tadlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
