Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lf|* ^jjjjÜ’jL""’~ ~~ ’
’_
_
39
den skulle beviljas mig af konungen ; men snart måste jag,
ty värr, erfara motsatsen. Hans blickar sårade mig, då
han besvarade mitt öppna meddelande med följande ord:
Innan ni ännu . höll det för mödan värdt att härom under-
rätta mig, erhöll jag kunskap om er lycka; likväl vet jag
i sanning ej, huru jag skall hedra ert ädelmod, min ädle
Sture. För andra gången afslår ni, förnekande ert blod,
den svenska kronan. * Sedan Nils, er broder, dog i Köpen-
hamn, är ni den siste af Stureslägten. Ert ädelmod synes
mig, ehuru icke oväntadt, dock sällsamt; förlåt mig derföre,
om jag icke är i stånd att belöna det efter förtjenst; ut-
tyd äfven icke som misstroende, om jag för ert eget väl
strängt befaller er att hastigt återvända till Stegeborg och
att icke gå utom ert slotts utanverk, förrän ni dertill er-
håller mitt tillstånd. »Jag stod alldeles tillintetgjord», fort-
for Sture, »förmådde icke framstamma ett ord och märkte
först efter några minuter, att konungen redan lemnat mig.
Ofördröjligen begaf jäg mig tillbaka till Stegeborg och dukar
här under för de plågsamma qval, hvilket konungens oför-
tjenta misstroende påbördat mig.»
Länge såg huspresten slottsherrn stelt i ansigtet, lik-
som han°icke varit i stånd att fatta hvad denne nu med-
delat honom, eller liksom han ännu väntade att få höia
* Bedan är 1533 erbjödo lybeckarne den unge Svante Sture, som
då vistades vid hertigens af Lauenburg hof, den svenska kronan, emedan
de hade för afsigt att verka för Gustafs afsättande. Sture svarade blyg-
samt, men värdigt, att ban var en ung person ocb kunde ieke inlåta
sig i något företag mot sin konung ocb sitt fädernesland; han skulle
i så fall tillskynda sin moder, sin slägt och sina vänner stor sorg och
bedröfvelse, bringa dem i förderf och afhända sig sjelf allt sitt arf
och e»et i Sverige. Meyer, lybeckarnes ombud, sade: »Vi herrar af
Lybeck äro rika och mägtiga nog; misten I något i Sverige, vilja vi
gifva eder fyradubbelt igen, och om, det Gud förbjude, X icke fingen
öfverhanden öfver konung Gustaf, då vilja vi skrifva honom till, att
han skall låta eder komina till edert igen, eller vilja vi fejda mot ho-
nom så länge, till dess han gifver eder det.» Men då^vnglingen ännu
vädrade, bief Meyer förbittrad oeh sade: »Viljen I ej i Guds namn,
8å°skolén I det‘i djefvulens namn.» Men Sture bief likväl fast vid
sin föresats och afslog bestäiridt deras anbud. fStrinnholm., Sv. Folk,
Hist. XII Del., s. 237.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
