Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon mildrande tillsats; men dä hans herre teg och dystert
såg ned framfor sig, utbröt gubben i högljudda, lmftiga
utrop emot konungen och hans obegripliga förfarande, till
dess Sture åter allvarligt befalde honom att tiga, i det han
tilläde :
»Nu skola väl redan i nästa ögonblick alla på borgen
veta, hvad som beröfvat mig mitt lugn. Jag var en dåre
som anförtrodde en pratsam gammal man saker, hvilka
endast äro ämnade för tystlåtna män. Akta dig, Lage,
att genom ditt prat missbruka mitt förtroende; ty jag bar
till och ined förtegat för min maka, hvad som bekymrar
mitt bjerta, och det skall äfven framgent blifva för henne
en hemlighet, emedan den nakna sanningen skulle hos henne
uppväcka ännu större sorg.»
Bittert sårad drog den gamle sig tillbaka, krökte ännu
djupare sin rygg, och med afvoghet i hjertat emot sin herre,
hvar.s förakt redan länge upprört honom, sade han sakta,
i det han ännu på sitt ansigte frambyeklade ödmjukhet
och tillgifvenhet:
»Ni har ju länge vetat, att jag icke är Gustafs vän,
jag förbannar högt hans misstroende emot er; men likväl
instämmer jag med honom af hela mim själ deri, att jag
icke begriper ert ädelmod. Afven för mig synes det oför-
klarligt, huru en man vid edra år, härstammande från
Sveriges förnämsta slägt, son af en fader, som med out-
tröttlig verksamhet förvaltade rikets högsta embete, af en
moder, hvars ädla bröst endast var uppfyldt af hög ande-
och själsstorhet, kan buga sig för en konung, som till födsel
så väl som till förstånd och kraftig vilja icke står öfver
honom. Hade jag icke vaggat er på mina knän såsom ett
spädt. barn, hade jag icke såsom faderlig lärare ledt edra
steg i de unga åren, skulle ni nu synas mig såsom en
främling och jag skulle tro att ni icke var Kristinas son.»
Med stigande vrede hade Sture förnummit den gamles
ord, häftigt fattade han gubben, som ville aflägsna sig, i
armen och befalde honom med sträng ton: »Tala tydligt
och förklara för mig meningen af dina dunkla ord!»
Huspresten såg upp till honom med blixtrande ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
