Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
och sade med dof röst, i det han försökte lösslita sig ifrån
honom : »Meningen är klar ! Kinner er moders ädla blod
i edra ådror, sä hämna er på konungen! Med afguderi är
folket fäst vid er stam; ni har ett lätt spel. Edra för-
fäders ande skall följa edra steg och upptända ert bröst
för det stora verket; med lätt möda kan ni eröfra Sveriges
tron !»
Vreden upplågade nu i slottsherrns ansigte, och med
alla tecken till det högsta ogillande slungade han gubben
långt ifrån sig, i det han ropade till honom: »Så fram-
trädde satan en gång till Kristus på berget Och frestade
honom. Bort, förledare! Fly ur mitt granskap och våga
icke för andra gången att nämna för mig ett så skändligt
förslag, ty då jagar jag dig på stället ur mitt hus. Din
presterliga rock skyddar dig för misshandling af min hand,
hvilket du tioMdigt förtjent!»
Hvarje blodsdroppe tycktes försvunnen ur husprestens
gula, infallna ansigte, då han nästan krypande aflägsnade
sig ur rummet, och de sakta, afbrutna ord, hvilka han vid
utgåendet i yttersta förbittring mumlade för sig sjelf, läto
mera likt en hotelse än en ursäkt. Några minuter stod han
stilla ute i den långa, mörka gången, som förenade en rad
af rum, hvilka tjenade slottsherrn till boningsrum. Hans
hvälfvande ögon förkunnade ett lågande hämndbegär, som
först nu kommit till full mognad i hans bröst, och sakta
smög han sig ned för trapporna, vände sig derefter till en
sidobyggnad, i hvilken funnos tjenstfolkets och de tyska
lansknektarnes rum, och sedan han först med försigtigbet
sett sig öfver allt omkring, ingick han i Ragvalds kam-
mare. Han träffade denne alldeles ensam, med mörka
blickar gående af och an i rummet, och sade, sedan han
först inifrån tillspärrat dörren medelst en rigel:
»Du har åstundat, att jag skulle komma till dig, min
son, för att mottaga din bikt. Hvarje rum gäller lika, då
vi vända våra bjertan till Gud; derföre må du här om-
ständligt lätta ditt bröst».
Med synbar ängslan berättade nu Ragvald; under
spänd uppmärksamhet hörde huspresten hans tysta med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
