Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
för henne, väckte nytt bekymmer i hennes bröst. Hon
tog brefvet, som hon redan mångfaldiga gånger läst, ånyo
i handen, öfverflög raderna med sina blickar, liksom ville
hon inpregla hvarje ord deraf i sitt hjerta. Det var det
sista budskapet ifrån Axel, hvilket hon erhållit för få dagar
sedan. Han berättade ifrån Jönköping, att han ändtligen,
efter lång väntan, sammanbragt femtio ryttare, med hvilka
han strax ämnade draga till Bergqvara slott för att der-
städes förstärka Gustaf Olofsson, ståthållaren i Vestergöt-
land. Han försäkrade för öfrigt, att han befann sig väl
och att förändringen haft ett lyckligt inflytande på hans sinne.
Hon förestälde sig nu den älskade brodern, knappt ater-
stäld, ånyo omringad af dödsfaror, som väntade honom i
striden mot de vilda bönderna; och rysliga bilder, som
hennes anande själ framstälde för henne, uppväckte fasa i
hennes bröst. Med tårfulla ögon nedlade hon brefvet i ett
litet på bordet stående skrin och ropade gossen, som lekte
på golfvet, till sig.
Då öppnades dörren, oeh huspresten inträdde sakta i
kammaren med en uppsyn, som förkunnade, att en vigtig
underrättelse sväfvade på hans läppar. Vida högre än
hennes gemål aktade Martha den gamle mannen. Han
nalkades henne alltid med den största vördnad, och hans
insigter i läkarkonsten hade befordrat hennes älskade bro-
ders återställande till helsan. Vänligt bjöd hon honom en
stol, bad honom sätta sig och sade förlägen:
»Mins ni min bön, ärevördige fader, att söka utgrunda
orsaken till min makes sorgsenhet? Jag läser något vigtigt
i edra anletsdrag, dröj derföre ieke att förkunna mig allt
och dölj ingenting ! Det är icke nyfikenhet, som drifver
mig att söka upplysning härom, utan endast den ömmaste
omsorg för min gemåls väl.»
»Jag har ganska väl ihågkommit er önskan», svarade
gubben betänksamt. »Men, ädla fru, förskona mig ifrån
att upprepa för er, hvad jag liksom i bikt erfor af min
herres mun.»
»För Guds skull, fader Lage!» återtog hon, »ni okar
min ångest ! Ni vet således — na väl om det också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
