Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
kalla tärnorna till er hjelp !» Gubben steg nu upp oeb
smög sig till dörren.
»Stanna, obarmhertige!» ropade Martha jemrande efter
honom, »blif qvar och lemna mig icke nu, då förtviflan
fattat mig! Kyrkans tjenare, du skulle meddela tröst åt
den djupt nedböjda och reser i stället med leende uppsyn
den mörka, förskräckliga skiljeväggen emellan mig och mitt
sista hopp. — Men nej ! — förlåt mig, gamle man — du
gjorde rätt — jag har ju aftvingat dig den förfärliga upp-
lysningen! Nu har jag ju visshet, och i hvarje vrå af
mitt hjerta ljuder det högt: du är bedragen, olyckliga!»
»Försmår ni tärnornas hjelp, så blir jag gerna qvar
hos er», svarade den gamle med konstladt deltagande och
kom åter närmare. »Jag har en rik skatt af tröst för
sårade hjertan; trons balsam vill jag sakta lägga på edra
sår, tyda för er den Heliga Skrift.»
»Icke nu»! fortfor hon med bruten röst, i det hon
matt reste sig upp. »Gå — gå! Jag ser nu i eder en-
dast olycksbudet; jag kan i detta ögonblick ieke i eder se
Guds tjenare! Gå, jag låter väl framdeles kalla eder för
att bedja med er, min far.»
Gubben gick, i det han bugade sig djupt och anbe-
falde sig i hennes fortfarande nåd. Utkommen hastade han
skyndsamt som en skugga förbi den långa raden af till-
slutna dörrar, till dess han slutligen försvann djupt i för-
grunden, och liksom ett halfqväfdt hånskratt skallade långt
derefter i den mörka gången.
Kyrkans tjenare hade med leende mun kastat svart-
sjukans brand i ett oskyldigt hjerta, obarmhertigt sönder-
slitit de ömma banden i en lycklig familjekrets och ut-
strött tvedrägtens hastigt groende frö i sina välgörares
hjertan. Ändtligeh upplöste sig Märtlias smärta i heta
tårar; hvad som redan, likt en dunkel aning, understundom
sväfvat för henne de sist förflutna dagarne, inträngde nu
som en sanning i hennes själ. Hennes make närde ännu
den första kärleken i sitt bröst; den ömhet, med hvilken
lian efter deras förening förbländat benne, var endast hyck-
leri; han underhöll ett förhållande med hennes syster Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
