Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
dagligen förde i munnen, att en vålnad vandrade i riddar-
salen, så trodde bon sig dock lika litet böra förkasta den,
och det besynnerliga bullret vid hennes inträde hade åter
framkallat denna rysliga saga i hennes minne. Tvekande
stod hon ännu länge qvar vid ingången till salen, och fastän
hon vid sina ständiga, ensamma besök derstädes aldrig
blifvit störd af något öfvernaturligt, så kunde hon likväl
icke värja sig för tanken, att i dag skulle något ovanligt
här möta henne.
Slutligen fattade hon mod; hennes faders bild tycktes
på afstånd le emot henne, och oförskräckt skyndade hon
till bilden, som hängde till höger om tronen. Här ned-
kastade hon sig på knä, och glömmande ’all ångest och
fruktan, utgöt hon sin själ i en andäktig bön; derefter fäste
hon sina af tåfar uppsvälda ögon på sin faders milda
anlete samt klagade för honom med barnsligt ömma ord
sitt svåra lidande, liksom han lefvande stått framför henne.
Då tycktes det hastigt såsom om bilden rörde sig och som
om den svigtande böjde sig ned till henne. En sakta vind-
pust blåste genom salen och sväfvade kall förbi hennes
likbleka ansigte. Nu var åter allt tyst, gossen i den af-
lägsna vrån stirrade orörlig på en bister biskops porträtt —
hennes fars bild rörde sig icke mer.
En qvalfull ångest nedsänkte sig som en tung börda
på hennes bröst, och endast den’ tanken, att hennes fars
ande var henne nära, styrkte hennes själ och gaf henne
■ kraft att ur det beklämda bröstet framstamma de afbrutna
orden: »Fader! fader! —■ råd ditt barn!»
Men så mycket hon äfven förut öfverlemnat sig åt
sin synvilla, kom likväl förskräckelsen blodet att stelna i
hennes ådror, då ifrån bilden svarades med dof röst liksom
nr grafven, och hon tydligt tyckte sig förnimma de orden :
»Fly din make! Du är bedragen! Anförtro dig åt den
förste dödlige, som kommer dig till möte — han skall
stilla ditt lidande !»
De dofva ljuden återskallade i det ödsliga rummet, och
darrande rörde sig åter bilden ; men Märtha sjönk, öfver-
väldigad af förskräckelse, med ett sakta utrop vamnägtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
