Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59-
vuxen den ofantliga bördan af sin ryttare. Med sitt ovan-
ligt långa svärd stötte och högg den tunge ryttaren så
våldsamt omkring sig, att han snart banade sig väg genom
bondsvärmen.
Bönderna sågo med bestörtning den förfärlige kriga-
ren, som inpressat sin tjocka kropp i en tung, svart rust-
ning. Tyglarne lät han hänga på hästhalsen, medan han
med båda händerna omfattat fästet af det långa svärdet;
lians hjelmvizir stod vidöppet för att lätta hans flåsande bröst
vid inandandet af den friska luft, hvilken var honom högst
nödvändig, såsom hans med en lågande rodnad betäckta
ansigte utvisade. Thord Riddare sjelf hade redan med stark
arm fattat tag i konungens person, utan aktning för her-
rans smorda, då den tjocke ryttarens svärd träffade hans
rygg djupt genom både harnesk och tröja. Thord Riddare
vände sig om, häpen öfver sitt sår; men då lian såg den
svarte ryttaren i ansigtet, störtade han tillbaka, liksom
han sett ett rysligt spöke. Med det högljudda ängs-
liga utropet: »Äfven de döda fäkta emot oss!» ville han
tränga sig igenom kretsen af de förvånade bönderna; men
då träffade honom den tjocke ryttarens svärd för andra
gången. »Satans bländverk!» utropade den slagne, i det’
han stupade död till jorden.
Bönderna, sålunda beröfvade sin anförare och bestörta
öfver hans förskräckliga rop, vågade intet vidare försök
att bemägtiga sig konungen, utan flydde skyndsamt, liksom
förföljda af en ond ande, öfver det blodiga slagfältet till
skogen.
Gustaf torkade svetten af sin höga panna och såg sig
omkring med en blick, hvarutur harmen flydde för uttryc-
ket af välvilja mot den tjocke ryttaren. Med möda hade
denne vältrat sig af sin häst, hvilken han underdånigt er-
bjöd konungen, under det han med en uppsyn, som ut-
tryckte plåga, skakade på den starka jernbeklädnaden, hvari
hans kropp var inspärrad, liksom han icke förmådde ut-
härda denna besvärliga börda.
»Hvem är du, min tappre vän?» frågade Gustaf slut-
ligen, i det han räckte honom handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
