Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Den tilltalade teg länge. Han blåste den upphettade
luften från- sina lungor i starka strömmar ut genom de
tjocka läpparne, och hans flämtande bröst tycktes ännu icke
tillåta honom att tala; men ändtligen, då hans andedrag
blifvit lättare, tog han den tunga hjelmen af sitt hufvud,
torkade med flata handen stora svettdroppar från sitt an-
sigte, skakade åter missnöjd det tunga pansaret och brum-
made förtretad i skägget: »Eländiga jernbråte!» Derefter
vände han sig ödmjukt till konungen med de orden:
»Mitt namn gör här ingenting till saken, det är ett
helt vanligt namn och icke mödan värdt att nämnas. Jag
är en af edra knektar, herre konung, och jag vill förblifva
eder trogne undersåte så länge jag har en droppe varm
blod i mina ådror!»
Han ville aflägsna sig med en ovig bugning; men
Gustaf, som betraktat honom under tyst förundran, höll
honom tillbaka..
»Du får icke undandraga dig min tacksamhet, raske
gosse!» sade han. »Din häst behåller jag till underpant
derpå, att du snart besöker mig. Säg hvilken belöning du
sjelf önskar dig.»
»Hm! det kan väl hända, att jag sedan söker eder,
nådige herre!» svarade krigaren torrt, och med en löjligt
bedröflig uppsyn fortfor han: »För • närvarande begär jag
blott en nåd : - låt mig slippa det här tunga jerukramet,
hvilket din höfvitsman påbördat mig ; det trycker ^ mig
sönder och samman, jag står ieke längre ut i ett sådant
tvång.»
»Nå, så gör dig fri derifrån, min tjocke vän», sva-
rade Gustaf småleende. I det samma framskyndade en
officer till konungen med den underrättelsen att de upp-
roriske blifvit slagna och med stor förlust i döda och sårade
flytt till skogarne.
Den ädle konungen såg mörk ut och kastade en dyster
blick öfver slagfältet, der en stor mängd af hans förvillade
undersåtar med lifvet fått umgälla sin uppstudsighet. Den
vunna segern medförde ingen tillfredsställelse åt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
