Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
kunglige landsfaderns hjerta. Den tycktes honom alltför
dyrköpt.
Då framfördes en mängd fångar, dem de tyske knek-
tarne bundit med grimskaft, repstumpar o. s. v. De vilda
böndernas skäggiga ansigten uttryckte än fruktan, än trot-
sighet, till dess de fingo se konungen sjelf. Då föllo de
på en gång till föga. De nedkastade sig för honom till
jorden, liksom de icke kunnat uthärda hans anblick.
Ett ögonkast af konung Gustaf tystade de jublande
segrarne, som med vild glädje skockat sig omkring fångarne.
Alla väntade i stum bäfvan den stränge konungens dom.
Efter ett långt stillatigande höjde konungen sin man-
liga stämma och sade: »I dannemän från Småland! Mig
undrar storligen, att I icke, innan I eder detta buller,
som nu, Gud bättre, till eder stora skada aflupit, företo-
gen, betänkt den artikeln i S:t Eriks lag: att livilken som
reser här eller förer afvogan sköld emot sin rätte konung,
densamme, och alle med honom i flock och följe äro, hafva
förgjort Edsöret, det är lif och gods.»*
Ingen svarade ett ord. Fångarne darrade ännu mera
och afvaktade sin dom. »Den förrädaren, som är eder an-
förare, skall utlemnas i mina händer. Han hafver förver-
kat sitt hufvud, och hans straff skall blifva androm till
varnagel. Men edert blod skulle föga gagna mig. Gån
hem till edra hustrur och barn! Sköten eder åker och äng
i fred och hören upp med detta, oväsende. Ty jag säger
eder, jag vill icke längre lida eder onda mun och edert
lättfärdiga sinne. Mina fogdar skola utskrifva en straff-
gärd af eder, såsom ett märke på eder hörsamhet. Och
är gärden icke betald och denna orten innan hösten en
lydig och stilla landsända, så väl som mitt öfriga rike, så
mån I skylla eder sjelfva, om jag låter utrota hela edert
förrädiska slägte med eld och svärd. Det rätter eder efter,
ty jag talar kungsord, det skolen I veta!»
»Gud välsigne hans stränga nåde!» suckade bönderna.
Konungen vände sig till en af herrarne: »Lat uppsätta
* Strinnholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
