Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina trupper, då han. för närvarande icke trodde det
allmänna lugnet i någon fara, och begaf sig-till Linköping,
hvarest han öfverlemnade Dackes skrifvelse till dem af
riksråden, som derstädes befunno sig, sedan konung Gustaf
återvändt till Stockholm*
Herrarne funno böndernas klagan värd uppmärksam-
het. De fruktade fortsättningen af ett borgerligt krig och
lofvade derföre Dacke, så väl som alla de upproriska bön-
derna, säkerhet till lif och egendom, om de strax instable
alla vidare fiendtligheter. Dertill fogade de ännu den för-
säkran, att deras klagomål skulle blifva undersökta af en
särskild domstol, bestående af riddare och förståndiga dan-
nemän. Konungens samtycke härtill, ville de söka utverka.
Men konungen uttryckte sitt missnöje öfver rådets
egenmägtiga handlingssätt. Han ansåg att den lagliga re-
geringen nedsattes i sin värdighet genom en sådan form-
lig öfverenskommelse med en förrädare, enär man derige-
nom likasom erkände Dacke såsom öfverbufvud för de upp-
roriske. Men ändtligen lät han öfvertala sig att stadfästa
akten, hVars form ändrades såsom om hela upproret blott
varit en tvist emellan de småländska adelsmännen och deras
bönder, hvarvid de påkallat konungen till skiljeman, i an-
ledning hvaraf man slutit ett stillestånd på ett år, under
hvilken tid böndernas klagomål skulle framläggas för
konungen.
Dacke slöt detta fördrag med nöje, ty han hade der-
vid uppnått sitt nuvarande hufvudändamål — han hade
vunnit tid. Hans oöfvervinneliga håg för uppror och hans
oroliga äregirighet förmådde honom dock att i hemlighet
fortsätta. sina ränker, och han gjorde ånyo anstalter till ett
blifvande uppror.
Konungen lät en skrifvelse utgå till småländingarne
och nedlät sig att på ett huldrikt, faderligt sätt föreställa
* Konungen lät utgå bref till ridderskapet och adeln, hvari han
förmanade dem: »att icke förlita sig på den hönefred, som varmgån-
gen med småländingarne, ty när busken blefve^ gron», yttrar konungen,
»finge man väl se, huru mycket de voro hållandes af allt hvad de
lofvat.» (Strinnholm, Sv. Folk. Hist.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
