Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
erkände nu fullkomligt sin makas höga värde, och i den
innerligaste förening med henne hade han grundat sin stilla
lycka, hvilken lofvade hans mannalif blommor och hans ål-
derdom frukter. Men förskräckligt trodde han sig riu be-
dragen i sitt förtroende till en person, som utan någon
tidigare böjelse, utan något prof på kärlek genom en be-
synnerlig lek af ödet hade blifvit fäst vid honom ined äk-
tenskapets band; han trodde, att hon under dygdens och
fromhetens larf tillhycklat sig en småningom uppvaknande
kärlek och insöft hans förnuft med en förstäld ömhet. Re-
dan flere månader plågades han af den olidliga tanken att
hon hittills endast lekt med hans ömma känslor, att hon
med otacksamhet och förräderi vedergält hans manliga af-
sägelse af hans smärtfulla strid med den första ungdoms-
kärleken, i hvilken strid han blef segrare, äfvensom hans
ömma tillgifvenhet och den farhåga, med hvilken han på
det omsorgsfullaste sätt sökt undvika att i ord eller ger-
ningar påminna henne, det han en gång egnat hennes syster
sitt hjerta.
Hade hon icke, strax efter det konungens befallning
bannlyst honom liksom en fånge inom Stegeborgs murar,
dragit sig skygg tillbaka ifrån honom? Hade hon icke re-
dan ofta, då han ville finna uppmuntran hos henne, låtit
bortvisa honom nr sina rum under förevändning af ett illa-
mående, h vilket gjorde, att hon önskade få vara i enslig-
het? Hade hon icke försmått hans tröst, då underrättelsen
om hennes brors död störtade henne i den djupaste sorg;?
och då han ändtligen, trogen sanningen, för henne upp-
täckt orsaken till sin svårmodighet sedan hans sista vistande
i Stockholm, — hade hon då icke vändt sig ifrån honom
med förakt, utan att bevärdiga honom med något svar, i
det hennes ansigte tydligt förrådde, att hon icke satte nå-
gon tro till hans ord? Obegriplig blef honom den besyn-
nerliga förändringen af hela hennes väsende och de oför-
tjenta förolämpningar, hvilka han måste lida af henne,
smärtade honom djupt. Ofta återkallade han i minnet alla
de bevis på kärlek och okonstlad ömhet, hvarigenom han
fordom fann sig lycklig; det syntes honom nästan omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
