Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
tjenaren, syntes höra hans ord, utan att vilja förstå det
språk, hans känslor förde, oeli lemnade honom öfverraskad
utan något vidare svar. Men då han nu oombedd oftare
trängde sig till henne, ånyo bemödade sig att vinna hen-
nes gunst oeh med milda ord förklarade för henne, huru
han endast valt det ringare ståndets grofva klädnad
för att få vistas i hennes granskap; huru han icke för-
mådde att befalla öfver sin oemotståndliga böjelse, hvilken
han fortfor att med en stormande vältalighet afmåla för
henne; huru han ändtligen sökte öfvertala henne, attskils-
messan från en ovärdig make var hennes pligt, då intogs
hon af en viss rädsla för den hemlighetsfulle mannen och
visade honom ifrån sig med mildt allvar.
Likväl stod ofta hans bild i ensamheten för hennes
själ, och hon tillstod för sig sjelf, att hon icke kunde vara
ond på honom. Att han icke tillhörde det låga stånd, till
hvilket han sällat sig, kunde hon ingalunda betvifla; hon
förmodade tvärtom, att den grofva soldattröjan dolde en
man af ädel börd; men det blef oförklarligt för henne,
huru denne obekante, hvilkens drag oaktadt allt grubblande
förblefvo henne fullkomligt främmande, kunnat tränga sig
till henne med en dold lidelse, om hvilken hon icke hade
den ringaste aning, hvilken hon aldrig hvarken genom
blickar eller ord gynnat eller underhållit. Visserligen erkände
hon, huru underbart han, ifrån det han första gången vi-
sade sig för henne, styrt hennes öde, och redan slöt svär-
merskan sig till den tanken, att han var sänd af Gud till
ledsagare på hennes tillkommande lefnadsbana. Den hem-
lighetsfulla rösten i riddarsalen, hvilken hon bestämdt an-
såg för sin fars, hade i Itagvald lofvat henne en förtrogen,
som skulle stilla hennes lidande; och redan intogs hon af
den tanken, att ett blidkadt öde för att utplåna den bittra
skymf, hennes första kärlek lidit, och till en ersättning
för det redan upplösta förbundet med den otrogne maken
sändt den främmande mannen till ett annat, lyckligare __
denne man, som redan genom hennes egen oeh hennes
barns räddning förvärfvat sig en så stor rättighet till hen-
nes erkänsla. Ofta frågade hon det qvalda bjertat om råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
